Fråga:
Hej jag har en fråga angående särskola.
Jag är född 94 och jag gjorde en WISC IV utredning år 2008 och där kom dom fram till att jag hade en ”lindrig utvecklingstörning” och jag fick börja i särskola år 2009-03-20, jag visste inte att det var en särskola, de bara sa att det var lite ”extra hjälp”. Jag fick vara med min klass ganska mycket då men sedan så bara minskade det och jag fick mera tid i särskolan.
Jag har nyligen gjort en ny utredning och där kom dom fram till att jag inte har någon ”lindrig utvecklingstörning” längre? Det är väl bara inget som kan försvinna?
Nu undrar jag om jag verkligen skulle gått i särskola? Och jag undrar om det ska finnas något papper där mina föräldrar godkände att jag började i särskola eftersom att jag var minderårig?
Svar:
Frågan har skickats både till Gunilla Carlsson Kendall och Staffan Olsson
Här kan du läsa svaret från Gunilla Carlsson Kendall
Hej,
Nej, som du kanske misstänker, så är inte utvecklingsstörning något som kan försvinna, men utvecklingsstörning, eller intellektuell funktionsnedsättning som det heter numera, är inte så klart avgränsat som man kanske skulle tro. För att man ska ställa diagnosen så behöver man både undersöka med hjälp av test som WISC och ta reda på hur det fungerar i vardagslivet.
Bild: Ingrid Adolfsson
Jag brukar använda den här bilden som en av mina kollegor gjort för att visa hur det ser ut med förmågan att tänka teoretiskt, som är det man har svårt med om man har utvecklingsstörning. Om man testade alla personer i hela Sverige med WISC och ställde upp dem på en linje efter vilket resultat de fick så skulle det se ut som på bilden. De flesta skulle stå på mitten och längst ut åt vardera håll skulle det stå personer som antingen hade väldigt lätt eller väldigt svårt för teoretiskt tänkande. Det är ingen avgränsad grupp utan mer som att man ska ha tillräckligt svårt för att få diagnosen. Det är en svår diagnos att ställa och ingen psykolog vill ställa en diagnos som är fel. Men om du nu fått besked om att du inte har utvecklingsstörning ja, då blev det fel 2008. Har man lindrig utvecklingsstörning får man oftast större svårigheter ju längre tiden går.
När det gäller placeringen i särskolan så borde det ha gått till på det här viset:
När psykologen skrivit sitt utlåtande så bör dina föräldrar ha fått information om resultatet och om diagnosen. De borde ha fått information om att det är möjligt att söka särskola och de borde ha gjort en ansökan om att du skulle få en placering i särskolan och möjlighet att följa särskolans läroplan. Att man är inskriven i särskolan betyder inte alls alltid att man går i en särskild klass utan man kan gå i en vanlig klass och ändå följa särskolans mål. Som förälder har man ofta inte så mycket kunskap om hur detta hänger samman så man kan nog ofta känna att man får lita till att skolan och sjukvården vet vad man ska göra. Du borde också ha fått information om diagnosen. Ibland är man orolig för att ungdomar ska bli väldigt ledsna av att få den, så då undviker man att prata om den eller säger något luddigt. Särskolan är till för elever som har utvecklingsstörning. Har du inte det borde du inte ha gått i särskolan. Det borde finnas handlingar som visar på vilka grunder du placerades i särskolan. Jag vet inte exakt vilken väg du ska gå för att få fram dem i din kommun, men du skulle kunna pröva att prata med rektorn på din gamla skola eller särskolesamordnaren i kommunen. Skolinspektionen gjorde 2011 en stor genomgång av hur man hade tagit in elever i särskolan i många kommunen och flera kommuner fick kritik. Sedan dess har rutinerna ofta blivit tydligare.
Vänliga hälsningar
Gunilla Carlsson Kendall
(Staffans svar uppdaterat 2019-08-02)
Här kan du läsa svaret från Staffan Olsson
I den skollag som gällde 2009 då du mottogs i särskolan fanns inga bestämmelser om att ett det skulle göras av en utredning för att se om ett barn hade en utvecklingsstörning. Det fanns inte heller bestämmelser om hur en sådan utredning skulle gå till. Men Statens skolverk hade gjort s.k. allmänna råd om rutiner för utredning och beslut om mottagande i den obligatoriska särskolan (SKOLFS 2001:23). Skolverket sade i dessa bl.a. att för att ta emot ett barn i särskolan måste en bedömning göras om att barnet inte kan nå upp till grundskolans kunskapsmål på grund av utvecklingsstörning. Detta ställningstagande förutsatte en helhetsbedömning av barnet, enbart en WISC-test räcker inte enligt min uppfattning. Helhetsbedömningen borde handla om den tidigare kunskap som fanns om barnet, hemmets och förskolans eller skolans iakttagelser av barnet, utvärdering av de stödåtgärder som prövats och de nödvändiga utredningar som en sådan helhetsbedömning förutsatte.
Från 1996 gällde dessutom en lag om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång. Om barnets vårdnadshavare inte lämnade sitt medgivande till att barnet skulle tas emot i särskolan, så fick barnet fullgöra skolplikten enligt vad som gällde för barn i allmänhet i skollagen, d.v.s. i grundskolan. Det fordrades dessutom mellan 1996 och 2010 att båda vårdnadshavarna var överens om att barnet skulle tas emot i särskolan, annars blev det alltid grundskolan, oavsett barnets utvecklingsstörning.
Det borde alltså ha gjorts noggranna utredningar innan du började i grundsärskolan. Och din(a) vårdnadshavare måste ha samtyckt skriftligt till särskoleplacering. Alla dessa utredningsdokument är viktiga och gallras inte, de finns kvar. De ska alltså finnas i den kommun som beslutade om särskoleplacering för dig. Du kan ringa kommunens växel och fråga vem du ska prata med om detta.
Be att få läsa dina utredningsdokument och eventuellt få kopior på dina dokument. Har dina vårdnadshavare skrivit på är det förstås ett starkt skäl till att du fick börja i särskolan. Men kommunen kan ha brustit i sina utredningar. Det har faktiskt framkommit allvarliga brister då Skolverket och Skolinspektionen har tittat närmare på gamla särskoleutredningar som har gjorts i kommunerna. Kanske har dina vårdnadshavare skrivit på för att de fick felaktig information. Då kan detta vara intressant för Statens skolinspektion att titta närmare på. I några fall har det t.o.m. hänt att barn som skrevs in och gick särskolan under många år fick skadestånd beroende på bristande utredningar. Du kan alltså be att Statens skolinspektion granskar kommunens utredning för att klarlägga ifall fel har begåtts. Blir det aktuellt så ta gärna kontakt med någon jurist som kan hjälpa dig.
Med varma sommarhälsningar och lycka till
Staffan Olsson
