Till Frågor & svar

16 januari, 2023

Ta emot ny elev i grundsärskolan som är i behov av särskilt stöd

Fråga:

Hej

vi kommer att ta emot en äldre grundsärskoleelev (från annan kommun) som muntligt beskrivs ha omfattande beteenderelaterade svårigheter av våldsam och sexuell karaktär, riktat mot andra elever och/eller personal. Vi känner oss trygga i att ta emot alla elever och har ett relationellt perspektiv. Vi har däremot ingen personal med erfarenhet av att möta elever med liknande behov tidigare, vilket gör oss angelägna om att styra upp och möta eleven med “hängslen och livrem”. Kan vi ta emot en elev med särskilt stöd och åtgärdsprogram som en start? Eller hur gör bi detta på bästa sätt? Vi kommer inte ha någon förberedelsetid eller inskolningstid, då det är en inflyttning.

Ulrika


Svar:

Hej Ulrika,

och tack för din fråga.
Vad glad jag blir över att du skriver att ni känner er trygga i att ta emot alla elever och att ni arbetar utifrån ett relationellt perspektiv. Ett kort svar på din fråga är ”Ja, det kan ni göra.” Jag väljer också att utveckla mitt svar kring olika delar även om detta kanske är självklart för många av er läsare. 

Jag hoppas att den tidigare skolan har genomfört en utredning av särskilt stöd och upprättat åtgärdsprogram samt utvärderat stödinsatserna. (Samma regler kring utredningar och åtgärdsprogram gäller självklart även i grundsärskolan/den anpassade grundskolan.) Den tidigare grundsärskolan bör då fundera över om det utifrån ”barnets bästa” är att ni som mottagande skola får ta del av dokumentationen för att kunna ge eleven de bästa förutsättningarna. När eleven kommer från en annan kommun och/eller från en fristående verksamhet så ber den avlämnande skolan om vårdnadshavares samtycke, helst skriftligt, för att kunna få överlämna den dokumentation och information som den mottagande skolan kan behöva. Den avlämnande skolan ska enligt våra styrdokument ge den nya skolan sådan information som behövs för att den nya personalen ska kunna skapa sammanhang, kontinuitet och god progression för eleven. 

Om vårdnadshavarna inte skulle ge sitt samtycke till detta så kan den avlämnade skolan föreslå ett gemensamt möte med personal från den mottagande skolan där vårdnadshavarna deltar. Vid dessa möten när vårdnadshavarna känner förtroende för den nya personalen, så brukar adekvat och aktuell information kunna överlämnas.  

Även om vårdnadshavarna inte är med på ett överlämnandemöte är det angeläget att inom en-två veckor, i samband med elevens skolstart, ta del av vårdnadshavarnas och (så långt det är möjligt) även elevens perspektiv. Ni lyssnar ni in deras erfarenhet från elevens tidigare skolgång bl a för att få en kompletterande bild av vad eleven är i behov av; Vad behöver eleven för att kunna må och fungera så bra som möjligt? Vad är gynnsamt att personalen gör för att kunna förebygga och minimera våldsamma och/eller sexuella situationer. Utifrån den information som ni har delgivits från de olika parterna kan ni initialt upprätta ett åtgärdsprogram. Ni informerar vårdnadshavarna om att ni under kommande veckor kommer att lära känna eleven och utarbeta en utredning av elevens behov av särskilt stöd. Boka gärna in ett möte inom två-tre månader för att utvärdera åtgärdsprogrammet, gå igenom ert utkast av utredningen av särskilt stöd samt för att upprätta ett nytt åtgärdsprogram. Båda parter kan förstås påannonsera att utvärderingsmötet ska tidigareläggas om behov uppstår t ex ifall stödinsatserna inte skulle fungera väl. 

Du berättar att ni inte har någon personal med tidigare vana av att möta elever med liknande behov. Här tänker och hoppas jag att ni har möjlighet att kunna få handledning från en central elevhälsa eller en extern handledare. Detta ger ökad kompetens och trygghet i hur ni kan hantera olika skolsituationer på bästa tänkbara sätt. Det är viktigt utifrån denna elevs behov, men naturligtvis även med tanke på de andra eleverna.  

Soliga hälsningar
Gudrun Löwendahl Björkman