Några korta tankar
Jag får emellanåt frågor om hur personal i skolan bör agera när barn har sexuella relationer i en ålder då detta enligt vår lagstiftning inte är tillåtet, d.v.s. då ett barn är under 15 år eller när det är tillåtet men det handlar om ett barn, d.v.s. en person under 18 år. Hur ska vi göra då, frågar man, och ska vi kontakta hemmet, även om barnet inte vill det?
När relationer bygger på bedömt tvång och övergrepp är svaret enkelt i den del som gäller hemkontakt. En vårdnadshavare ska i dessa fall informeras för att kunna ge sitt barn stöd och ta ställning hur man vill gå vidare med stödsamtal och eventuell polisanmälan. Jag förutsätter förstås att övergreppen inte sker hemma via någon förälder eller ett syskon. I sådana fall ska skolan anmäla till socialnämnden men också ta ställning till om huruvida en polisanmälan ska göras. Det bör nämnas att skolan aldrig är skyldig att polisanmäla begångna brott, oavsett vilket slags brott det handlar om. Men skolan ska ha en för all personal tydlig handlingslinje för när en polisanmälan ska göras.
När ett barn närmar sig 18 års ålder ökar visserligen barnets rätt till integritet gentemot sina vårdnadshavare. Därför skulle det kunna diskuteras om en vårdnadshavare ska kontaktas vid övergrepp mot en 17-årig elev som snart fyller 18. Eftersom sexuella övergrepp är ett allvarligt brott gentemot ett barn bedömer jag att vårdnadshavare ska kontaktas även i dessa fall, oavsett elevens inställning. Handlar det om en av skolpersonal bedömd frivillig relation bör dock skolans slutsats nästan undantagsvis vara att låta barnets integritetsbehov väga tyngre än en hemkontakt.
Barn under 15 år har emellanåt sexuella relationer men jag har ingen uppgift om hur vanligt det är. Det finns ett fall där en 11 – årig flicka inom drygt ett år två gånger blev gravid och fick genomgå aborter. Men vanligare är det i åldern 13-14 år med frivilliga samlag eller andra sexuella handlingar, ofta i upplevda kärleksrelationer, . Skulle en elev berätta om detta för en kurator eller annan skolpersonal talar det mesta för att vårdnadshavarna ska kontaktas. Ofta kan en av de inblandade vara en bit över 15 år eller ännu äldre men lika ofta kan de vara jämnåriga.
När jag förespråkar hemkontakt bygger jag det på en vårdnadshavares rätt att få information med stöd av bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen (OSL) 12 kap. 3 §, som i sin tur hänvisar till föräldrabalken (FB) 6 kap. 11 §. I OSL sägs visserligen att ett barn som huvudregel har rätt till personlig integritet gentemot sina vårdnadshavare men därefter tilläggs att ”Sekretessen gäller dock inte i förhållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter.” Handlar det om ett barn under 15 år är barnets sexuella handlingar en fråga som vårdnadshavare behöver få kännedom om för att kunna tala med sitt barn eller vidta andra åtgärder.
En vårdnadshavares bestämmanderätt gäller till 18-årsdagen men tunnas ut efterhand som barnet självt mognar i takt med ökad ålder. Om den unge fyllt 18 finns ingen vårdnadshavare kvar. Därmed minskar möjligheten drastiskt att ta hemkontakt men ett undantag skulle kunna vara i en nödsituation eller om den unge gett ett informerat och tydligt specificerat samtycke till att en viss känslig information om hen får lämnas till föräldrarna.
Vuxensamhället har ett ansvar att agera i förhållande till barn. Lagstiftning av olika slag, t.ex. om skolplikt och om en vårdnadshavares ansvar, är viktig att följa. Blundar vi vuxna när barn överträder gränser så gör vi barnen en otjänst. Genom våra samtal med barn bör vi klargöra dessa gränser och förklara varför de finns. Många barn har dessutom ett självskadebeteende som kan vara både fysiskt och psykiskt. Det handlar inte om att vi vuxna ska moralisera utan om att i samtal med barn förklara varför regler finns och hur barnet kan drabbas ifall reglerna inte följs.
Till sist måste jag förstås nämna att vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa så finns en anmälningsplikt till socialnämnden. Barn som i alltför unga år lever ut sin sexualitet i av lagstiftaren förbjudna former kan behöva utredas av socialnämnden. I en sådan utredning är också barnets vårdnadshavare viktiga.
Staffan
