Fråga:
Hej Gudrun!
I de fall en av våra elevcoacher ser till att en elev får sin medicin varje morgon, dokumenteras detta som särskilt stöd i åtgärdsprogram? Medicinen är grunden för att eleven ska fungera i lärandet (koncentrationsförmågan ökar). Specialkost och skolskjuts är väl också exempel på åtgärder i åtgärdsprogram?
Vänligen
Sanna
Svar:
Hej Sanna,
och tack för din fråga.
Vad bra att du tydliggjorde kopplingen till lärandet. Jag förstår då att såväl medicineringen, specialkosten som skolskjutsen kan påverka denna elevs måluppfyllelse.
När det gäller stödbehov vid medicinering så utgår vi från samma resonemang som vid andra former av stödinsatser dvs. här är det omfattningen i tid och varaktigheten som avgör om det handlar om extra anpassningar eller särskilt stöd. Jag utvecklar detta lite mer i mitt tidigare svar om Åtgärdsprogram vid diabetes och allergi.
På Livsmedelsverkets webbplats kan vi läsa om specialkost inom skolan. Specialkost är enligt Socialstyrelsens termbank ”kost som är anpassad till ett visst sjukdomstillstånd”. Det handlar ofta om matallergi och överkänslighet eller andra kliniska tillstånd. Skolan kan också behöva anpassa maten till elevers funktionsnedsättning, religion eller trosuppfattning. Vi kallar oftast även detta för specialkost. På Livsmedelsverkets webbplats står bl.a. Vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) såsom ADHD och autism efterfrågas ofta många olika typer av anpassad mat i skolan. Ofta behöver elevernas lärmiljö anpassas, och där ingår även måltidsmiljön. Elevhälsan har kompetens inom detta område och bör medverka i att göra anpassningar av måltiderna. Det kan handla om att erbjuda en enklare meny under en begränsad tid eller skapa en lugnare måltidsmiljö. Skolverket hänvisar till de allmänna råden om extra anpassningar och särskilt stöd, även om måltiderna inte nämns specifikt i dessa. Du kan läsa mer här.
Specialkost kan vara en form av ledning och stimulans om den specifika kosten erbjuds många elever som en anpassning på gruppnivå. I övriga fall räknas specialkosten som en extra anpassning.
En elev kan förstås också vara i behov av särskilt stöd i matsituationen dvs där en personalinsats krävs. Kanske behöver en personal dagligen gå med eleven till matsalen, sitta med eleven under matsituationen, samt därefter följa med eleven ut på rast. Kanske finns specifika svårigheter som medför att en elevs matsituation endast fungerar i ett annat rum tillsammans med skolpersonal. Om dessa insatser pågår under en längre tidsperiod räknas detta personalstöd som en form av särskilt stöd, vilket skrivs in i åtgärdsprogrammet. Specialkosten som eleven äter skrivs dock inte i åtgärdsprogrammet.
Vanlig skolskjuts som beslutas utifrån färdvägens längd och/eller trafikförhållanden på vägen mellan hem och skola, är inte en extra anpassning eller en form av särskilt stöd. Detsamma gäller även om skolskjutsen enbart skulle beslutas pga elevens funktionsnedsättning och behov (där färdvägen bedöms vara kort och okomplicerad). Skolans extra anpassningar och särskilt stöd genomförs av personal som är anställd på skolan, vilket inte taxichaufförerna är. Däremot kanske eleven behöver att någon skolpersonal alltid möter upp skoltaxin när eleven kommer till skolan (vilket ibland kan ta en längre stund om skoltaxin blir försenad), samt även inväntar skoltaxin inför hemfärden och säkerställer att det känns tryggt och hanterbart för eleven att gå in i taxin. Om denna personalinsats är av mer omfattande karaktär kan exempelvis Stöd vid skolskjuts; möta upp eleven på morgonen samt säkerställa hemresan skrivas in i åtgärdsprogrammet. Däremot räknas det som en form av extra anpassning om skolpersonalens stöd exempelvis bara tar 5-10 minuter per dag. Läs gärna mer om vad Skolverket skriver om tillsynsansvar vid skolskjuts här.
Soliga hälsningar
Gudrun Löwendahl Björkman,
