Elevhälsan - Elever stör andra elever i klassen

 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Gunilla Carlsson Kendall svarar

Elever stör andra elever i klassen

Fråga:

I min dotters klass så har det varit stora problem sedan förskoleklassen (hon går snart ut åk 4). I klassen finns flera elever med neuropsykiatriska diagnoser som har en låg impulskontroll och svårigheter med socialt samspel. Detta går tyvärr ut över andra elever i klassen. Flera elever i klassen har återkommande och frekvent utsatts för våld (ganska grovt) och mobbing under flera års tid. Det våld som utövas är så pass grovt att det rör sig om att elever blivit utsatta för stryptag, blivit nerslagna i marken mm. Verbala kränkningar och andra negativa handlingar är också tyvärr vanligt förekommande.

Redan för flera år sedan visade flera elever i klassen tecken på psykosomatisk och stressrelaterad ohälsa med ont i magen, ont i uvudet, sömnsvårigheter m.m. och i dag har det gått så långt att flera elever uttryckt självmordstankar. Vilket känns fruktansvärt att höra. Flera elever vill heller inte gå till skolan. Skolan har i flera fall inte kontaktat föräldrar trots att de haft kännedom om att en elev har utsatts för våld och/eller andra kränkningar eller uttalat att han/hon mår psykiskt dåligt.

Det känns som att skolan hela tiden försöker att förhindra att vi föräldrar får insyn i barnens skolsituation. Flera barn är också mycket förtegna och vill inte prata om skolan hemma. Under dessa år har skolan i princip inte gjort några åtgärder alls förutom att föra samtal med den som drabbats och den som slagit. Men då problemen kvarstår och till viss del också eskalerat, så tycks detta vara otillräckligt. Rektorn på skolan går inte att föra någon diskussion med då han helst vill mörka situationen och inte ta sitt ansvar. Lärare och annan personal står nog rätt maktlösa då de heller inte tycks ha något stöd från rektorn.

Nu har några anmält skolan till skolinspektionen, men deras handläggningstid är ju lång. Vi föräldrar bävar inför höstterminen då klassen skall byta lärare, och vi befarar att situationen kan bli än värre. Har du några råd om vad vi föräldrar bör göra?



Svar:

Det låter som en mycket allvarlig situation som du beskriver och det är inte svårt att förstå om du som förälder blir orolig över hur ditt och andra barn egentligen har det. Det är svårt att ge konkreta råd om hur man ska agera som förälder, men några aspekter av det du skriver om skulle jag vilja kommentera, så får du se om du har användning av det. 

Jag tror att det är viktigt att först och främst slå fast att det är de vuxna i skolan som måste ta ansvaret för situationen i skolan: pedagogerna, rektorn, elevhälsopersonalen och de andra vuxna som finns där. Det är helt enkelt inte ok att personalen ger dig en känsla av att de står maktlösa. Som förälder kan du stötta ditt barn och tillsammans med andra föräldrar skapa positiva sociala situationer på fritiden för att skapa en grogrund för positiva kamratrelationer, men det är den personal som finns på plats i skolan som kan arbeta med det som händer där. Det kan vara bra att tänka på att personalen inte har rätt att berätta för dig om andra elever eller om åtgärder som är koppade till dem, de har tystnadsplikt. Det är extra svårt för personalen om de inte får till ett bra samarbete med er föräldrar och ibland kan samarbetet försvåras av att föräldrar vill få insyn i sådana åtgärder som personalen inte har rätt att prata om. Personalen har rätt att prata med dig om ditt barn, men inte om andra.

Det verkar som om svårigheterna kopplas till de elever som finns i klassen och som har npf-diagnoser? Du beskriver att det förekommit våldsamma situationer och att andra barn blir drabbade. Många elever som har neuropsykiatriska svårigheter har svårare att hantera röriga situationer och behöver en tydlig struktur och en god kontakt med pedagogerna för att fungera så bra som möjligt. Det är inte bra för något av barnen i gruppen om de vuxna inte hittar något sätt att möta de konfliktsituationer som uppstår. Ibland tänker man att det sätt som eleven agerar på är något som är en del av hur själva barnet ”är”, men ofta kan man påverka beteendet genom att förändra situationerna som eleven hamnar i. Det kan lätt bli en ond cirkel där barn som misslyckas i kontakten med de andra eleverna hamnar mer och mer utanför gruppen. Här är det de närvarande vuxna som kan göra något. Det är tyvärr inte ovanligt att man hamnar i en negativ spiral av tillsägelser och tillrättavisningar. Negativt bemötande förstärker också negativt beteende. Alla barn växer av positiv feedback och en god kontakt med viktiga vuxna.

Det är rektor som är ansvarig på ett övergripande sätt men det är svårt att tänka att ”lärare och annan personal är helt maktlösa”, som du skriver. Däremot kan det vara svårt för personalen att veta vad de ska göra. I många fall kan skolan ha tillgång till eller möjlighet att kalla in elevhälsopersonal som kan hjälpa läraren att hitta strategier. När personalen börjar tänka igenom när problem uppstår kan de oftast identifiera vissa risksituationer. Det varierar förstås vad det är för situationer men inte sällan handlar det om övergångar mellan aktiviteter eller förändringar, vänta, stå i kö eller fria situationer utan tydlig struktur som lek t.ex. När man identifierat dessa situationer har man något att jobba med.

Det kan bli en ond spiral i kontakten mellan skolan och hemmen när många föräldrar i en klass blir oroliga för sina barn. Oroliga föräldrar kan kräva åtgärder som inte är vare sig möjliga eller konstruktiva (t.ex. att de elever som man identifierar som besvärliga ska bort). Detta blir ofta stressande för pedagogerna och de känner sig otillräckliga och misslyckade. Har man också blivit anmäld till skolinspektionen så bidrar det till stressen. Mycket energi går åt till att försvara sig mot angrepp och lärarna får mindre kapacitet över för att hitta lösningar i situationen.

Vad behövs då? Skolans personal behöver ta tag i situationen och organisera arbetet så risken för konflikter minskar och positiva situationer ökar. Det krävs tid och positiv energi hos de vuxna. Klasslärarna kan behöva stöd i arbetet med gruppen, eleverna behöver tillräckligt med vuxna som kan ta tag i situationen, elever med svårigheter behöver hjälp och stöd i de situationer där de blir stressade. Ibland behövs det fler vuxna i klassrummet och ibland är det andra åtgärder som är bättre. Alla elever behöver arbetsro och en trygg miljö och skolpersonalens uppgift är att arbeta för att det blir så.


Publicerat: 2015-06-03 19:24
Artikeln har visats: 9931 gånger
annonser