Elevhälsan - Vad gör vi med svagbegåvade elever med annat modersmål än svenska



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Experten svarar

Vad gör vi med svagbegåvade elever med annat modersmål än svenska

Fråga:

Hej! På min skola har ca 95% av eleverna annat modersmål än svenska. Ca 12-15% av dem har fått diagnos språkstörning. Dessa elever har då även utretts av skolpsykologer och ett större antal av dessa elever hamnar på väldigt låga värden, de är sk svagbegåvade elever. Vi har funderat mycket hur vi ska kunna hjälpa dessa elever att lyckas med sin skolgång. För vilka anpassningar vi än gör, når de inte målen i de allra flesta fall. Det är en oerhörd sorg för både eleverna, föräldrarna och oss lärare. Vi upptäckte att det finns handlingsplaner för att fånga upp och hjälpa särbegåvade elever, men våra svagbegåvade elever pratar man inte om. Den lilla informationen jag har lyckats hitta är mycket knapphändig och ditt namn förekommer i många av de publicerade artiklarna. Därför kände jag att du är rätt person att fråga: Hur ska vi göra med dessa elever?
Tacksam för svar.
Med vänlig hälsning Ina


Svar:

Hej,

Bilden du beskriver har jag mött hos många pedagoger som jag talat med, på olika håll i landet. Elever som kämpar men inte självständigt klarar av kraven på det vetenskapliga förhållningssätt som krävs för att nå godkänt-nivån. Elever som ger upp för att takten är för hög och de andra löser uppgifter och kan svara snabbare och som blir sittande utan att vilja avslöja att de inte förstått. Eller tycker allt är tråkigt och blir okoncentrerade.

De här eleverna brukar också vara de som testas av psykologer flest gånger under sin skolgång, för att man söker en förklaring till varför de inte når mål som alla ska nå, enligt direktiven. ”Det är en väldig sorg” skriver du och det är också det som många pedagoger som jag träffat uttrycker. Jag delar den känslan.

Vi kan väl börja med att konstatera att det här är elever som hör till grundskolan. Grundskolans målgrupp är alla barn och ungdomar som inte har rätt att gå i särskolan. Det finns en stor spridning i den vanliga befolkningen när det gäller alla möjliga olika förmågor och detsamma gäller den grupp av befolkningen som går i skolan. Det är naturligt att det finns en spridning ibland oss, också när det gäller förmågan att tänka teoretiskt. Vi har personer i befolkningen som är mer praktiska eller konstnärliga än andra och alla kommer inte att kunna bli lika bra på fotboll som Zlatan. Som alla andra förmågor så är det en blandning av egna förutsättningar och möjlighet att träna för att utvecklas som behövs, för att komma så långt som möjligt. Det är laddat och förbjudet att prata om teoretisk intelligens i skolans värld, men inte om andra typer av förmågor. Profilskolor med idrotts- eller musikinriktning, där man tas in med prov, är ok. 

Alla ska ha rätt att utvecklas så bra som möjligt efter sina egna förutsättningar, enligt läroplanen. Skulle det vara sant så skulle alla få möjlighet att utvecklas i sin egen takt och det borde då finnas fler sätt att lyckas nå målen på. Kanske skulle målen vara formulerade så att alla faktiskt hade möjlighet att nå dem? Den bilden får jag inte riktigt i de samtal jag fört med pedagoger. Förutom att målen ställer krav på teoretiskt tänkande så ställs också krav på hur man ska nå kunskapen. I låg ålder ska elever kunna ställa upp hypoteser och formulera frågeställningar, ta ansvar för sitt lärande och planera eget arbete. Bygger målformuleringarna på kunskap om hur barns kognitiva förmågor utvecklas under uppväxten? Jag har inte sett något tecken på det, men skicka mig gärna referenser om det är någon som vet. 

Hur lär man sig bäst om man har svårt för teoretiskt tänkande?

  • Genom konkreta exempel och möjlighet att förstå saker i sitt sammanhang.
  • Få förförståelse inför nya moment och möjlighet att träna tillräckligt mycket för att bli säker på kunskapen.
  • Genom att kunna fråga utan att vara rädd att göra bort sig och att få ny kunskap att haka i det jag redan vet, så att nya byggstenar har stadigt underlag att vila på.
  • En undervisning som gör det möjligt för alla att arbeta i sin egen takt och nå så långt som intresset och den egna förmågan tillåter. För att upprätthålla motivationen är det viktig(as)t att eleven tror att det är möjligt att klara av kraven. 

Jag tror i själva verket att jag är fel person att fråga. Jag är psykolog och inte pedagog. Jag kan inte säkert säga om det är möjligt att utforma undervisningen så att alla når målen och jag kan inte ge didaktiska råd. De som borde kunna svara på de här frågorna borde vara de myndigheter som har utformat målen eller har den pedagogiska expertisen: Skolverket, Skolinspektionen, SPSM, de pedagogiska institutionerna på våra universitet, Lärarhögskolorna för att nämna några.

Utbildningsministern och Utbildningsdepartementet.

Jag saknar pedagogernas röster: var är yrkesföreningarna?

Som psykolog är jag bekymrad över att det är så många elever som misslyckas i skolan. Det finns mycket forskning som visar att detta är en stor riskfaktor både vad gäller psykisk hälsa och psykosociala problem.

Det är viktigt att lärare har höga förväntningar på eleverna. Eleverna lyckas sämre om läraren tror att vissa kan och vissa inte kan. Jag tror att framgångsfaktorn är att ha höga förväntningar på barns förmåga och vilja att lära sig, men realistiska krav utifrån elevernas förutsättningar. För att kunna göra detta är det individualisering som gäller och då kan vi inte ställa krav på att alla elever ska utvecklas i samma takt. Mycket positiv uppmärksamhet och uppmuntran behövs!

Vänliga hälsningar

Gunilla Carlsson Kendall


Publicerat: 2015-03-23 19:14

Artikeln har visats: 7965 gånger
annonser

Föreläsare

Ämnen

sömn  rörelse i skolan  digital stress  
Hitta fler föreläsare här

Elevhälsan.se

Kontakta oss
Tipsa oss om material
Följ oss på Facebook


Vår huvudsponsor

Prorenata är huvudsponsor för elevhälsan.se