Vid 13 \u00e5rs \u00e5lder satt Signe Bennich med appar som r\u00e4knade kalorier och k\u00e4nslan av hunger stillade \u00e5ngesten. Signe p\u00e5b\u00f6rjade d\u00e5 en l\u00e5ng kamp mot \u00e4tst\u00f6rningen, kontrollbehovet och att b\u00f6rja tycka om livet igen. <\/p>\n\n\n\n
\u201cDet j\u00e4vliga med \u00e4tst\u00f6rning \u00e4r att man inte v\u00e4ljer att bli sjuk men man m\u00e5ste verkligen v\u00e4lja att bli b\u00e4ttre\u201d. <\/em><\/p>\n\n\n\n Signe har nu tillsammans med sin mamma Anna sl\u00e4ppt boken \u201cAtt f\u00f6rsvinna sig\u201d om Signes kamp mot \u00e4tst\u00f6rningen.<\/p>\n\n\n\n Signe Bennich \u00e4r 21 \u00e5r och h\u00e5ller idag i f\u00f6rel\u00e4sningar samt har engagerat sig mycket i \u00e4tst\u00f6rningsfr\u00e5gor. Signe \u00e4r ocks\u00e5 mentor inom organisationen Frisk och Fri och planerar att b\u00f6rja l\u00e4sa till socionom i h\u00f6st. Anna Bennich arbetar som psykolog och svarar p\u00e5 fr\u00e5gor om psykologi i Nyhetsmorgon samt i en del tidningar. Hon har ofta en bok p\u00e5 g\u00e5ng och en st\u00f6rre del av hennes arbete idag g\u00e5r ut p\u00e5 att skriva. De har ocks\u00e5 tv\u00e5 stycken nakenkatter.<\/p>\n\n\n\n Signe:<\/em> Jag gick i sjuan n\u00e4r allting b\u00f6rjade. Jag hade mycket \u00e5ngest kopplat till prestationer och var v\u00e4ldigt petig med mina betyg. Jag har alltid haft v\u00e4ldigt h\u00f6ga krav p\u00e5 mig sj\u00e4lv. N\u00e4r betygen kom s\u00e5 \u00f6kade \u00e5ngesten men k\u00e4nslan var v\u00e4ldigt sv\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5. \u00c5ngesten sp\u00e4ddes ocks\u00e5 p\u00e5 av att jag inte m\u00e5dde bra, att jag har \u00e5ngest g\u00f6r mig till en d\u00e5lig m\u00e4nniska t\u00e4nkte jag. Det b\u00f6rjade med att jag skar mig, och sen att jag b\u00f6rjade kr\u00e4kas. Endast med syftet att g\u00f6ra mig sj\u00e4lv illa. Det var inte alls kopplat till utseende d\u00e5, det h\u00e4nde liksom bara. K\u00e4nslan efter\u00e5t var ganska lik den jag fick efter att jag sj\u00e4lvskadat. Men ganska snabbt b\u00f6rjade detta kopplas till mat och jag b\u00f6rjade r\u00e4kna kalorier. Det gick ganska snabbt fr\u00e5n att jag spydde f\u00f6rsta g\u00e5ngen till att jag satt med kalori-appar och hade stenkoll p\u00e5 allting. Det gav mig en k\u00e4nsla av kontroll.<\/p>\n\n\n\n Anna: <\/em>Jag s\u00e5g en tjej som tyckte om sin skola och hade mycket v\u00e4nner. Det jag m\u00e4rkte att hon tampades med var h\u00f6ga krav och prestations\u00e5ngest. N\u00e4r Signe fick \u00e5ngest kopplade jag det till att hon var h\u00f6gpresterande och jag f\u00f6rs\u00f6kte hj\u00e4lpa henne med stresshantering och rimligare krav. Jag visste inte att hon inte \u00e5t i matsalen, hon \u00e5t alltid hemma med oss.<\/p>\n\n\n\n Signe:<\/em> Vissa perioder m\u00e5dde jag b\u00e4ttre men det gick upp och ner. Kalorir\u00e4knandet var konstant. Jag gjorde allt i min makt f\u00f6r att det inte skulle m\u00e4rkas hemma men skolpersonal kunde l\u00e4gga kommentarer s\u00e5som \u201cOm du \u00e5t lunch hade du inte varit s\u00e5 tr\u00f6tt\u201d.<\/em> Det var ingen som fr\u00e5gade hur jag m\u00e5dde. Det var inte heller n\u00e5gon som ringde hem. Jag var lite sned i ryggen s\u00e5 jag var hos elevh\u00e4lsan titt som t\u00e4tt och d\u00e5 fick jag ocks\u00e5 v\u00e4ga mig. \u00c4ven d\u00e4r fick jag egentligen bara kommentarer. Min favoritkommentar \u00e4r: \u201cKillar gillar inte beniga tjejer\u201d. <\/em>En g\u00e5ng hade jag tappat lite i vikt och d\u00e5 sa hon att hon skulle ringa hem och att jag skulle komma tillbaka om tv\u00e5 veckor, men hon ringde aldrig hem och jag blev aldrig kallad. Det var en del av mig som hela tiden bara \u00f6nskade att n\u00e5gon skulle ta tag i mig. Jag var ocks\u00e5 \u00f6vertygad om att jag inte var tillr\u00e4ckligt sjuk eftersom s\u00e5 m\u00e5nga tittade p\u00e5 men inte gjorde n\u00e5gonting.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4r jag b\u00f6rjade gymnasiet s\u00e5 m\u00e5dde jag mycket b\u00e4ttre, det var ocks\u00e5 sk\u00f6nt att inte vara st\u00e4mplad som hon som inte \u00e5t. P\u00e5 gymnasiet var f\u00f6rsta g\u00e5ngen en vuxen person fr\u00e5gade mig om jag hade haft det jobbigt med maten, och efter det s\u00e5 var det hon (skolsk\u00f6terskan) jag pratade med. <\/em>I februari f\u00f6rsta \u00e5ret p\u00e5 gymnasiet s\u00e5 tr\u00e4ffade jag en gammal kompis och hon sa: men Signe, du h\u00e5ller ju fortfarande p\u00e5, om du inte ber\u00e4ttar s\u00e5 g\u00f6r jag det.<\/p>\n\n\n\n Anna: <\/em>Jag som psykolog m\u00e4rkte inte heller n\u00e5gra uppenbara varningstecken. Det var n\u00e4stan tv\u00e4rtom f\u00f6r Signe som alltid varit social och gillat skolan. Jag t\u00e4nkte<\/p>\n\n\n\n ocks\u00e5 att det \u00e4r vanligt med \u00e5ngest ibland hos ton\u00e5ringar. Jag h\u00f6ll p\u00e5 lite som en tennismatch i huvudet med vad som var vad i hennes stress. Men jag hade aldrig n\u00e5gon misstanke om \u00e4tst\u00f6rning. Efter att du hade pratat med din v\u00e4n s\u00e5 fick jag halva historien. Vi l\u00e5g i din s\u00e4ng i flera timmar innan du orkade s\u00e4ga n\u00e5got. Jag har ljugit f\u00f6r er, sa du d\u00e5. Men du beskrev det som att du haft det jobbigt i historien, inte l\u00e4ngre. Jag hade inte heller n\u00e5gon anledning att misstro dig d\u00e5, jag trodde p\u00e5 att du m\u00e5dde bra nu. Men jag ringde en kollega och sa: Jag har en dotter som har haft det jobbigt f\u00f6rut och kanske beh\u00f6ver prata om det, ni f\u00e5r j\u00e4tteg\u00e4rna jobba lite med hennes prestations\u00e5ngest ocks\u00e5. Efter ett tag ringde hon mig och sa att detta \u00e4r en p\u00e5g\u00e5ende \u00e4tst\u00f6rning och att hon ville skicka remiss till specialistenheten.<\/p>\n\n\n\n Signe:<\/em> Jag tappade det n\u00e4r jag fick reda p\u00e5 att ni visste. Jag k\u00e4nde att jag inte l\u00e4ngre hade n\u00e5gonting att d\u00f6lja och blev snabbt s\u00e4mre. I oktober fick jag plats p\u00e5 dagv\u00e5rden d\u00e4r jag var mellan 9 och 15 varje dag. Jag kommer ocks\u00e5 ih\u00e5g att jag t\u00e4nkte: Detta har p\u00e5g\u00e5tt i flera \u00e5r och nu \u00e4r ni s\u00e5 j\u00e4vla oroliga helt pl\u00f6tsligt<\/em>. I december hade det bara blivit v\u00e4rre och jag blev v\u00e4ldigt deprimerad av att inte ha n\u00e5gra sociala sammanhang.<\/p>\n\n\n\n Anna: <\/em>Allt som k\u00e4ndes meningsfullt f\u00f6r dig f\u00f6rsvann. Skolan, v\u00e4nnerna och kontrollen \u00f6ver ditt eget liv. Det var hemskt att se hur p\u00e5b\u00f6rjan av en behandling g\u00f6r att ens barn bara m\u00e5r s\u00e4mre. I januari slutade du helt \u00e4ta och dricka, vilket man inte kan g\u00f6ra mer \u00e4n n\u00e5gra dygn. S\u00e5 jag \u00e5kte till akuten med dig, och efter det vi fick en plats p\u00e5 \u00e4tst\u00f6rningsklinikens slutenv\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n Signe: <\/em>D\u00e4r var jag i fem och en halv m\u00e5nad. Innan inl\u00e4ggningen var jag inte l\u00e4ngre mig sj\u00e4lv. Jag hade vanf\u00f6rest\u00e4llningar, jag slutade borsta t\u00e4nderna med tandkr\u00e4m f\u00f6r att jag trodde att det var kalorier i tandkr\u00e4men. Jag s\u00e5g ingen framtid d\u00e5 men efter n\u00e5gra veckor av behandling b\u00f6rjade jag komma tillbaka lite. Man l\u00e4rde k\u00e4nna folk d\u00e4r och hade vanliga samtal vilket jag tror var j\u00e4tteviktigt f\u00f6r mig, jag skrattade igen. Det skapade en l\u00e4ngtan efter livet. I maj ins\u00e5g jag att jag visst ville ta studenten och skolan skulle b\u00f6rja i augusti. Jag fick ocks\u00e5 tr\u00e4ffa mina tjejkompisar och ha en tjejkv\u00e4ll p\u00e5 en permission d\u00e5. De satt och ber\u00e4ttade om olika fester, olika killar och jag satt d\u00e4r och hade missat allt. Men det k\u00e4ndes \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt som f\u00f6rut. Vi skaffade ocks\u00e5 en av katterna vi har nu och jag best\u00e4mde mig d\u00e5 f\u00f6r att den dagen vi h\u00e4mtar henne ska jag vara utskriven. En vecka innan vi blev katt\u00e4gare, fick jag komma hem. <\/p>\n\n\n\n Anna: <\/em>P\u00e5 gymnasiet var de magiska m\u00e4nniskor, b\u00e5de studierektorn och skolskjuksk\u00f6terskan, de ringde mig ofta. De var ett otroligt st\u00f6d och en fantastiskt bra elevh\u00e4lsa.<\/p>\n\n\n\n Signe:<\/em> N\u00e4r jag kom tillbaka till skolan gick jag hos en psykolog och jag gick kvar i \u00f6ppenv\u00e5rden p\u00e5 deltid. Skolsk\u00f6terskan som jag hade en s\u00e5 fin kontakt med hj\u00e4lpte mig massor under denna period. P\u00e5 h\u00f6stterminen i trean blev jag friskf\u00f6rklarad, men under vintern fick jag en dipp. Jag har sv\u00e5rt f\u00f6r att vara ensam och mamma var i Thailand med min lillasyster. Det var corona d\u00e5 s\u00e5 skolan var p\u00e5 distans men utan att jag skrev n\u00e5got s\u00e5 ringde min studierektor: \u201dHej Signe, hur m\u00e5r du?\u201d<\/em> Jag svarade att jag inte m\u00e5r bra och d\u00e5 fixade hon s\u00e5 att jag fick vara i skolan, tillsammans med skolsk\u00f6terskan och n\u00e5gra l\u00e4rare, s\u00e5 att jag fick s\u00e4llskap och st\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n Signe: Att f\u00e5 glimtar av att testa p\u00e5 livet igen. Det j\u00e4vliga med \u00e4tst\u00f6rning \u00e4r att man inte v\u00e4ljer att bli sjuk men man m\u00e5ste verkligen v\u00e4lja att bli b\u00e4ttre. D\u00e5 var det de sm\u00e5 glimtarna d\u00e4r jag ins\u00e5g att s\u00e5h\u00e4r kan jag har det hela tiden. Sen trots att v\u00e5rden \u00e4r knackig p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll s\u00e5 var det avg\u00f6rande f\u00f6r mig att f\u00e5 v\u00e5rd. Jag \u00e4r s\u00e5 tacksam att jag kom till en punkt d\u00e4r jag v\u00e5gade be om hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n I familjen var det j\u00e4tteviktigt att f\u00f6rs\u00f6ka undvika konflikt och att vi hittade en balans d\u00e4r jag blev st\u00f6ttad men fick mitt eget space. Det var ocks\u00e5 v\u00e4ldigt hj\u00e4lpsamt f\u00f6r mig att haka upp mitt tillfrisknande p\u00e5 saker, s\u00e5som katten, skolan och en planerad resa med mina v\u00e4nner. Att ha m\u00e5l var v\u00e4ldigt viktigt f\u00f6r att orka. Jag har ocks\u00e5 i detta l\u00e4rt mig om mina s\u00e5rbarheter genom terapin vilket g\u00f6r att jag idag kan hantera mina k\u00e4nslor.<\/p>\n\n\n\n Signe: Be om hj\u00e4lp! Det finns ingen vikt eller tid som best\u00e4mmer n\u00e4r du ska f\u00e5 hj\u00e4lp. Eller f\u00f6r att du ska f\u00f6rtj\u00e4na att f\u00e5 hj\u00e4lp. Det \u00e4r alltid allvarligt. Det \u00e4r sv\u00e5rt att bli b\u00e4ttre och man m\u00e5ste verkligen k\u00e4mpa, men det \u00e4r s\u00e5 himla v\u00e4rt det.<\/p>\n\n\n\n Anna: <\/em>Som f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r verkligen ensam inte stark. Be om hj\u00e4lp, st\u00e4ll fr\u00e5gor, hitta n\u00e5gon att v\u00e4nda dig till. V\u00e5ga vara lite jobbig i v\u00e5rdkontakt, det \u00e4r l\u00e5nga k\u00f6er och sv\u00e5rt att f\u00e5 hj\u00e4lp. Det l\u00f6nar sig att inte ge sig. Det \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e5rt att inte k\u00e4nna hoppl\u00f6shet och frustration, inte minst i t\u00e4rande matsituationer, men f\u00f6rs\u00f6k s\u00e5 gott det g\u00e5r att dumpa egen \u00e5ngest hos v\u00e4nner eller annat st\u00f6d snarare hos den sjuke. Vi brukar ocks\u00e5 f\u00e5 k\u00e4mpa med sj\u00e4lvkritik, f\u00f6rs\u00f6k minska den str\u00e4nga r\u00f6sten och rikta samma f\u00f6rst\u00e5else du skulle ge en v\u00e4n, till dig sj\u00e4lv. Det \u00e4r sv\u00e5rt nog som det \u00e4r. <\/p>\n\n\n\n Hur m\u00e5r ni nu?<\/strong><\/p>\n\n\n\n Signe:<\/em> Jag m\u00e5r v\u00e4ldigt bra och livet \u00e4r kul. Jag g\u00f6r saker jag vill, om det handlar om att \u00e4ta choklad eller ta mig an en f\u00f6rel\u00e4sning. Jag har l\u00e4rt mig att hantera motg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n Anna: <\/em>Jag m\u00e5r ocks\u00e5 bra. N\u00e4r vi arbetar i det h\u00e4r projektet p\u00e5minns jag om hur det var och jag k\u00e4nner en s\u00e5n otrolig tacksamhet \u00f6ver hur det gick. Jag kommer ih\u00e5g stressen d\u00e5 och hur jag f\u00f6rs\u00f6kte visualisera ett tillf\u00e4lle l\u00e4ngre fram, n\u00e4r hon \u00e4r frisk och vi \u00e4r p\u00e5 en resa eller \u00e4r och fikar. Men inte kunde jag f\u00f6rest\u00e4lla mig d\u00e5, att jag ocks\u00e5 skulle f\u00e5 sitta och h\u00f6ra dig prata om det h\u00e4r och vi har skrivit en bok dessutom. Det k\u00e4nns fint och meningsfullt.<\/p>\n\n\n\nSignes historia<\/strong><\/h4>\n\n\n\n
Ber\u00e4tta om k\u00e4nslan n\u00e4r du kom tillbaka<\/strong><\/h4>\n\n\n\n
Vad har hj\u00e4lpt dig mest i tillfrisknandet av din \u00e4tst\u00f6rning?<\/h4>\n\n\n\n
Vad skulle ni s\u00e4ga till andra som befinner sig i er situation?<\/strong><\/h4>\n\n\n\n