Barn och ungas psykiska hälsa är ett växande samhällsproblem. Allt fler unga mår psykiskt dåligt och söker hjälp, men långt ifrån alla får den hjälp de behöver i tid. Det visar Socialstyrelsens nya rapport Psykiatrin i siffror 2024, som kartlägger tillgången till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Sverige.
Psykisk ohälsa bland barn ökar, men allt färre får hjälp i tid
Behovet av psykiatrisk hjälp för barn och unga har ökat kraftigt det senaste decenniet. Enligt rapporten har antalet barn i kontakt med BUP ökat med 65 procent sedan 2011. Under 2023 var det nära 150 000 barn, nästan vart tionde barn i landet hade kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin.
Samtidigt minskar tillgängligheten. Endast 45 procent av barnen fick en första bedömning inom 30 dagar, jämfört med 83 procent år 2019. En tredjedel fick vänta längre än 90 dagar på sitt första möte. Och väntetiden till behandling, efter att en bedömning gjorts, har fördubblats sedan 2019.
För många barn innebär det att de hinner må betydligt sämre innan de får rätt hjälp. Den långa väntan drabbar inte bara barnet, utan också familjen, som ofta står utan stöd under en kritisk period. Att få hjälp i tid är avgörande.
Vårdens tillgänglighet varierar beroende på var du bor
Rapporten visar stora regionala skillnader i hur tillgänglig barnpsykiatrin är. I Stockholm och på Gotland är andelen barn i kontakt med BUP nästan dubbelt så hög som i regioner som Västernorrland och Jönköping. Väntetiderna varierar också stort mellan regionerna, i vissa får de flesta barn en bedömning inom en månad, i andra får färre än var tredje det.
Som vårdnadshavare är det viktigt att känna till vad som gäller i din region. Regional ojämlikhet i barns tillgång till psykiatrisk vård handlar inte bara om statistik, det handlar om ditt barns möjlighet att få stöd, behandling och ett fungerande vardagsliv.
Flickor söker hjälp senare
Rapporten belyser även könsskillnader i vilka barn som får kontakt med BUP och när. Flickor dominerar i tonåren, ofta med diagnoser relaterade till ångest, depression eller självskadebeteende. Pojkar är i majoritet i yngre åldrar, särskilt kopplat till neuropsykiatriska diagnoser som autism och ADHD.
Det här väcker viktiga frågor om hur vuxna, vårdnadshavare, skolpersonal och vårdgivare, tolkar barns signaler, och om vissa grupper får hjälp snabbare än andra. Att förstå dessa skillnader kan vara ett viktigt steg i att stötta just ditt barn.
Så fungerar vårdresan inom BUP
Ett barns kontakt med BUP börjar oftast med en remiss från exempelvis vårdcentral eller elevhälsa, men det går också att göra en egenanmälan. Efter en första bedömning avgörs om barnet ska få behandling eller utredas vidare. Behandlingen kan bestå av samtal, läkemedel eller stödinsatser för både barnet och föräldrarna.
Många vårdnadshavare upplever att det är svårt att förstå hur vårdprocessen går till. Kom ihåg att du har rätt att få veta vad som händer, att få en plan för fortsatt vård och att ställa frågor och att få tydliga svar.
Om du upplever att väntan blir för lång finns det saker du kan göra. Du har rätt att få information om väntetider i din region. Under tiden kan elevhälsan erbjuda ett första stöd. Kurator, skolsköterska och specialpedagog kan ofta agera snabbare än BUP. Dokumentera gärna hur ditt barn mår och vilka behov ni ser, så att du har underlag när du kontaktar vården. Och i vissa fall kan vårdcentralen eller privata aktörer erbjuda ett viktigt första steg.
Socialstyrelsens rapport understryker att BUP inte kan vara ensamt ansvarig för barns psykiska hälsa. Skolan, vårdcentralen, socialtjänsten och civilsamhället måste samverka bättre. Många barn behöver inte specialistpsykiatri, utan fungerande stöd i vardagen.
Artikeln baseras på Socialstyrelsens rapport “Psykiatrin i siffror – Barn- och ungdomspsykiatrin 2024”.
