Hjärtekross handlar om stunder när hjärtat känns tungt och trasigt, vid avvisande, utanförskap eller känslan av eller känner sig oälskat. Hjärtekross är ju inte en medicinsk diagnos, men det känns lika verkligt och fysiskt som vilken annan smärta som helst. För många märks det i hela kroppen: klump i magen, tårar som inte tar slut och en känsla av att det aldrig kommer bli bra.
I de stunderna är vår viktigaste uppgift att inte försöka laga hjärtat direkt, utan att prata med barnet och visa att det inte är livsfarligt att visa eller känna känslor. Sitt i känslorna, det hjälper till senare i livet.
När hjärtat går sönder för första gången
För många barn och unga kommer hjärtekrossen som en chock. En bästis som byter kompisgäng, en kärlek som inte känns tillbaka eller ett kalas man inte blev bjuden till, plötsligt är världen en annan.
När vi vuxna hör orden “Han vill inte vara min vän längre” eller “Hon gillar någon annan”, kan vi lätt avfärda det som en liten episod, för barnet kan det kännas som hela livet rasat. Det viktiga första steget är att låta barnet berätta i sin takt. Låt orden komma som de kommer, utan avbrott eller lösningar. Ibland räcker det med en kram och ett “Jag hör dig”. Att bli lyssnad på utan stress är läkande i sig.
Känslor som får finnas
Barn behöver hjälp att förstå att hjärtesorg är en del av livet och att känslor varken är farliga eller fel. När barnet gråter, drar sig undan eller blir argt, kan vi påminna om att det är okej att känna precis så.
Genom att bekräfta känslorna i stället för att skynda förbi dem, hjälper du barnet att bygga sitt känsloregister. Det gör det lättare att förstå sig själv och att våga lita på att man kan hantera sina känslor.
Känsla av samhörighet
En av de viktigaste skyddsfaktorerna mot långvarig nedstämdhet är känslan av samhörighet. När världen känns osäker kan små stunder av närhet bli som mjuka kuddar för själen.
Det kan handla om att läsa en bok ihop, ta en promenad med hunden, laga pannkakor ihop eller bara sitta nära i soffan utan ord. När vi delar vardagliga, lugna stunder får barnet en paus från det som gör ont, utan att behöva prestera eller förklara.
När oron dröjer kvar
De flesta barn hittar tillbaka till glädjen med stöd av närvarande vuxna. Men ibland kan hjärtesorgen bli tung att bära ensam, särskilt om barnet redan känt sig osäkert eller utanför.
Om du märker att barnet tappar intresset för sådant det brukar tycka om, drar sig undan länge, får svårt att sova eller verkar nedstämt under en längre tid, kan det vara klokt att söka extra stöd. Börja med skolans elevhälsa eller vårdcentralen, där finns både samtalsstöd och vägledning för familjer.
