Aktuellt

Från lågstadiet till högstadiet, när omställningar blir extra tuffa

24 juli, 2025

För många innebär det en ny frihet och större självständighet att byta skola, men för andra kan det vara en period präglad av osäkerhet och stress. För barn med ADHD kan övergången vara särskilt känslig. Nya rutiner, fler lärare och högre krav på självständighet kan skapa oro och känslan av att tappa fotfästet. 

I lågstadiet präglas skoldagen ofta av fasta rutiner, en eller ett fåtal trygga vuxna och en tydlig struktur. Högstadiet innebär en mer komplex vardag med byten av klassrum och förväntningar på att kunna planera sin egen skolgång. Just den här typen av förändring kan vara extra utmanande för barn vars exekutiva funktioner, som att hålla ordning, fokusera och planera, inte riktigt fungerar som förväntat.

ADHD som funktionsvariation

ADHD är mer än koncentrationssvårigheter. Det handlar ofta också om svårigheter med att reglera känslor, att sortera information och att skifta fokus. Det kan ta sig uttryck i impulsivitet, rastlöshet eller att barnet verkar ”drömma sig bort”. Men det kan också handla om ett barn som gör sitt allra bästa, men ändå inte riktigt når fram.

Två barn med samma diagnos kan fungera helt olika. Det som fungerar för ett barn behöver inte fungera för ett annat. Det är därför avgörande att inte tänka i färdiga mallar, utan att istället förstå barnets unika behov och förutsättningar.

Vad gör övergången till högstadiet så svår?

Att miljön förändras är en sak, men det är också de outtalade förväntningarna som ställer till det. I högstadiet förväntas eleverna kunna planera sin vecka, förstå vad som ska göras i varje ämne, hinna till lektioner i olika lokaler och ta ansvar för sina studier. Det kan vara övermäktigt oavsett om du har en diagnos eller inte.

När ett barn gång på gång missar information, glömmer material eller blir missförstått i sociala sammanhang, kan det leda till både känslomässig stress och en negativ självbild. Barnet börjar kanske tro att hen är ”lat” eller ”dålig”, trots att det egentligen handlar om svårigheter som kräver anpassning, inte hårdare krav.

Att skapa trygghet genom förberedelse

När vi vet att en övergång kan bli tuff, behöver vi förbereda den. Trygghet kan byggas upp genom konkreta åtgärder:

  • Studiebesök i den nya skolan före terminsstart
  • Möjlighet att träffa ny mentor eller resursperson i förväg
  • Visuell information, till exempel bilder på lokaler och lärare
  • Tydlig information om schema, raster, matsal, idrott och läxor

Ju mer förutsägbarhet vi kan skapa, desto större chans att barnet får en positiv upplevelse av förändringen.

Anpassningar som fungerar

Många barn med ADHD är hjälpta av struktur, tydlighet och visuella stöd. Det kan handla om att läraren skriver dagens schema på tavlan, att barnet får en checklista för veckan eller att det finns tydliga rutiner för hur läxor lämnas in. Andra konkreta anpassningar kan vara:

  • Stöd i planering och organisering (t.ex. genom veckogenomgångar)
  • Lugna platser för återhämtning under dagen
  • Användning av digitala hjälpmedel, som schemaprogram eller inlästa läromedel
  • Uppdelning av uppgifter i mindre steg

Det handlar inte om att sänka kraven, utan om att göra det möjligt för barnet att uppnå målen.

Betydelsen av relationer

Ett barn som känner sig förstått vågar mer. Därför är de relationer som byggs med vuxna i skolan så viktiga. Att det finns någon som lyssnar, som känner barnet, som ser bakom beteenden – det kan göra hela skillnaden. När vuxna är tydliga, men också nyfikna, lyhörda och respektfulla, kan barnet hitta fotfäste i en miljö som annars känns osäker. Och det är ofta i den trygga relationen som möjligheten till förändring börjar.

Samverkan med vårdnadshavare

Barnets bästa förutsättningar skapas när skola och hem samarbetar. Vårdnadshavare känner sitt barn och kan bidra med viktig information om vad som fungerar. Samtidigt behöver skolans personal ha möjlighet att vara tydlig med vad som gäller i den nya skolmiljön.

En gemensam plan för övergången, kan minska oro och missförstånd. Sådana samtal bör ske i god tid före övergången och gärna inkludera både elev, vårdnadshavare och skolans elevhälsoteam.

Utredning och uppföljning

Om ett barn riskerar att inte nå målen, trots att extra anpassningar är gjorda, ska behovet av särskilt stöd utredas. Det innebär inte att barnet har ”misslyckats”, utan att skolan behöver skapa ännu bättre förutsättningar. Utredningen leder ofta till ett åtgärdsprogram, där stödet beskrivs och följs upp.

Det är viktigt att utredningar inte sker för sent. Att snabbt fånga upp signaler och agera tidigt är ofta avgörande för barnets skolgång och psykiska hälsa.

Läs mer på ämnet här

Karolinska institutet- En skarpare bild av adhd: Fokus på funktion

SPSM- Adhd och undervisning

Skolverket- Utredning av en elevs behov av särskilt stöd