Att växa upp ska innebära trygghet, omsorg och möjlighet att utvecklas. Ändå finns det barn som riskerar att fara illa, och då är det avgörande att vuxna runt barnet agerar. Skolan och elevhälsan har en central roll, inte bara för att se tidiga tecken på att något inte står rätt till, utan också för att enligt lag anmäla oro till socialtjänsten. För vårdnadshavare kan det vara viktigt att förstå varför en sådan anmälan görs, vad den innebär och hur processen ser ut, eftersom det ytterst handlar om barnets rätt till skydd och stöd.
Vad det innebär att fara illa
Begreppet “att fara illa” är brett och innefattar mer än fysiskt våld. Det kan röra sig om psykiska påfrestningar, bristande omsorg, miljöer präglade av missbruk eller kriminalitet, men också situationer där barn själva utvecklar beteenden som innebär risk för deras hälsa eller säkerhet. Gemensamt är att barnets välmående hotas, och att det finns anledning för omgivningen att reagera.
En orosanmälan bygger inte på att någon har bevis, utan på att en misstanke eller en oro väcks. Detta gör att fler situationer kan uppmärksammas i tid, innan problem förvärras.
Skolans och elevhälsans skyldigheter
Skolans personal, inklusive elevhälsan, omfattas av en anmälningsplikt. Det betyder att den som i sitt arbete misstänker att ett barn far illa är skyldig att anmäla till socialtjänsten. Orosanmälan är alltså inte ett val utan en juridisk skyldighet.
Sekretess och tystnadsplikt kan brytas om det är nödvändigt för att skydda barnet. Samtidigt finns rutiner som ska säkerställa att anmälningar görs på ett genomtänkt och rättssäkert sätt. Målet är inte att skuldbelägga familjer utan att säkerställa att barn får den hjälp de behöver.
När en anmälan lämnas in
När en orosanmälan kommer in gör socialtjänsten först en förhandsbedömning för att avgöra om det finns skäl att starta en utredning. Om en utredning inleds ska den genomföras skyndsamt och i regel avslutas inom fyra månader. Under utredningen kan barnet, familjen och skolan vara delaktiga genom samtal och informationsutbyte.
Beroende på vad utredningen visar kan olika insatser bli aktuella: stöd i hemmet, särskilda samtalskontakter, samarbete med elevhälsa eller i vissa fall placering utanför hemmet. Varje insats utgår från barnets behov och rätt till trygghet.
Vårdnadshavares roll i processen
Även om orosanmälan kan upplevas som påfrestande eller skrämmande, är den en del av samhällets skydd för barn. Det betyder inte att en familj är dömd eller att misstankar är bekräftade, utan att en oro ska prövas. I många fall handlar processen om att skapa samarbete mellan socialtjänst, skola och familj, med barnets bästa i fokus.
Dialog med vårdnadshavare är ofta en del av processen, men i vissa situationer – till exempel vid misstanke om våld eller övergrepp i hemmet – kan socialtjänsten bedöma att det är olämpligt att informera direkt. Då sker samverkan istället med andra myndigheter, exempelvis polisen.
Hur en orosanmälan kan förstås
För att tydliggöra kan en orosanmälan beskrivas som ett led i en större kedja av skydd, där olika aktörer har olika roller:
- Skolan ser och reagerar på signaler i barnets vardag.
- Elevhälsan bidrar med medicinsk, psykologisk och social kompetens.
- Socialtjänsten ansvarar för att utreda, besluta och vid behov sätta in insatser.
Detta system är uppbyggt för att barnet aldrig ska stå utan skyddsnät.
Orosanmälningar kan väcka starka känslor, men deras syfte är att säkerställa barns rätt till trygghet, hälsa och utveckling. När skola, elevhälsa och socialtjänst samarbetar blir det möjligt att upptäcka problem tidigt och erbjuda stöd i tid. För vårdnadshavare innebär det att omgivningens oro inte är ett angrepp, utan en signal om att samhället tar ansvar för att alla barn ska växa upp under trygga förhållanden.
Läs mer på ämnet
Kunskapsguiden- Anmäla oro för barn
Stockholm Stad- Anmäla oro för barn – Orosanmälan
