Alla barn har rätt till en utbildning som tar hänsyn till deras behov och förutsättningar. Ibland kan dock ett barn behöva extra hjälp i skolan för att klara kunskapsmålen. Då används framför allt två former av stödinsatser: extra anpassningar i skolan och särskilt stöd.
Vad är extra anpassningar i skolan?
Extra anpassningar i skolan är mindre stödinsatser som läraren eller annan skolpersonal gör direkt i den vanliga undervisningen. Det behövs inget beslut från rektorn för att sätta in extra anpassningar, utan de kan genomföras omgående när behov uppstår. Målet är att eleven ska få de bästa förutsättningarna för att nå kunskapsmålen i skolan.
Det kan handla om förändringar i arbetssättet, anpassningar av uppgifter eller särskilda hjälpmedel. Viktigt att veta är att en diagnos som dyslexi eller adhd inte krävs för att få extra anpassningar. Det är barnets behov som styr.
När skolan ser att det finns en risk för att eleven inte klarar de betygskriterier som minst ska uppfyllas ska extra anpassningar sättas in skyndsamt. Dessa dokumenteras i elevens individuella utvecklingsplan (IUP) i de årskurser där en sådan ska göras.
Exempel på extra anpassningar
Några vanliga exempel på extra anpassningar som kan hjälpa ditt barn i skolan är:
- Tydligare instruktioner eller extra repetition av viktiga moment.
- Anpassade uppgifter utifrån elevens nivå.
- Tillgång till hjälpmedel som inlästa texter eller strukturstöd.
- Möjlighet att sitta på en plats i klassrummet med mindre intryck.
- Kortare arbetspass eller fler pauser under lektionerna.
Vad är särskilt stöd i skolan?
Om extra anpassningar inte räcker för att ditt barn ska nå målen kan det behövas särskilt stöd. Det är mer omfattande stödinsatser som alltid beslutas av rektorn och dokumenteras i ett åtgärdsprogram. Ett åtgärdsprogram tydliggör vilket behov av stöd eleven har och hur stödet ska utformas.
Innan särskilt stöd sätts in gör skolan ofta en utredning som består av en kartläggning och en pedagogisk bedömning. Elevhälsan brukar vara delaktig i detta arbete. Du som vårdnadshavare ska bli informerad och få möjlighet att bidra med dina kunskaper om ditt barns behov och situation.
Även för särskilt stöd gäller att det inte behövs någon diagnos, det är elevens svårigheter i skolan som avgör vilket stöd som behövs.
Exempel på särskilt stöd i skolan
Särskilt stöd kan exempelvis innebära:
- Undervisning i en mindre grupp, en så kallad särskild undervisningsgrupp.
- Enskild undervisning under en period.
- Anpassad studiegång där vissa ämnen tas bort eller förändras.
- Distansundervisning vid medicinska, psykiska eller sociala skäl.
Din viktiga roll
Som vårdnadshavare känner du ditt barn bäst och kan ofta se tidiga tecken på att det är något som inte fungerar i skolan. Det kan handla om att barnet är oroligt, har ont i magen eller säger att det inte förstår skolarbetet. Vänta inte med att ta kontakt med läraren eller mentor om du är orolig för ditt barns skolgång.
När skolan utreder om särskilt stöd behövs ska du involveras och få information om vad som händer. Du och ditt barn ska bjudas in till samtal och ha möjlighet att berätta om era upplevelser. Om skolan beslutar om ett åtgärdsprogram får du veta hur stödet ska följas upp och hur du kan överklaga om du inte håller med.
Viktigt att känna till om stöd i skolan
- Barnet behöver inte ha en diagnos för att få extra anpassningar eller särskilt stöd.
- Skolan är skyldig att snabbt ge extra anpassningar om det finns risk att eleven inte når målen.
- Beslut om särskilt stöd fattas alltid av rektorn och dokumenteras i ett åtgärdsprogram.
- Du och ditt barn ska involveras i arbetet och få information om vilka rättigheter ni har, inklusive möjlighet att överklaga.
Skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd
Extra anpassningar i skolan: Små insatser som läraren gör inom ramen för den ordinarie undervisningen, utan beslut från rektorn eller åtgärdsprogram.
Särskilt stöd: Mer omfattande insatser som kräver rektors beslut och dokumenteras i ett åtgärdsprogram.
