Debatten om barns skärmtid väcker ofta starka känslor. Ska man begränsa tiden? Vad händer med koncentrationen och sömnen? Samtidigt vet de flesta föräldrar att skärmar är en naturlig del av barns liv, i skolan, i leken och i kontakten med vänner. En ny svensk avhandling “Parenting in screen times, Negotiations, practices and experiences in everyday family life” visar att det kanske är dags att nyansera synen på skärmar och istället prata mer om hur de används än hur mycket.
Många föräldrar känner igen sig i en ständig balansgång: man vill skydda sitt barn, men inte isolera det från den digitala världen. I avhandlingen Parenting in Screen Times beskriver föräldrar hur de upplever pressen att ”göra rätt” från expertråd, sociala medier och andra föräldrar.
Det finns ett starkt moraliskt ideal om vad som anses vara ”bra föräldraskap”. Den som låter barnen sitta vid surfplattan för länge kan känna sig slarvig eller oengagerad, medan den som förbjuder skärmar helt riskerar att framstå som orimligt strikt. Den här moraliska stressen gör att många föräldrar känner skuld, trots att de flesta försöker skapa rimliga rutiner utifrån sin egen vardag.
Klass och livssituation påverkar synen på skärmtid
Studien visar också att synen på skärmanvändning ofta hänger ihop med livssituation och resurser. Föräldrar med högre utbildning talar gärna om att ”balansera” skärmtiden med andra aktiviteter – läsning, sport eller musik. Andra familjer beskriver skärmarna som ett sätt att koppla av efter en lång dag, eller som en möjlighet för barnet att vara socialt aktiv med vänner på nätet.
Det finns alltså inte ett enda sätt att vara ”en bra digital förälder”. Familjer gör olika och det är helt naturligt. Det viktiga är att barnets skärmanvändning får plats på ett sätt som fungerar i just den familjens vardag.
Skärmar som en del av relationen
Föräldrar i studien berättar också om positiva sidor av skärmtiden. En del ser hur barnen lär sig, skapar eller samarbetar online. Andra upptäcker hur skärmar kan föra familjen närmare, genom gemensamma filmkvällar, spel eller videosamtal med släktingar.
Samtidigt finns oron där: för innehåll, nätmobbning och stillasittande. Forskningen lyfter fram att det inte är mängden minuter som avgör hur skärmanvändningen påverkar barnet, utan innehållet, sammanhanget och samtalen som sker kring den. När vuxna visar intresse och pratar med barnen om vad de gör på nätet blir skärmarna en naturlig del av relationen snarare än ett hinder.
Samtal istället för regler
Forskningen visar att många föräldrar känner sig osäkra på hur de ska navigera mellan alla råd. Ett gott råd är att utgå från samtal istället för fasta regler. Prata med barnet om hur det känns att spela, scrolla eller titta – vad som är roligt, svårt eller oroande. Ställ frågor snarare än att fördöma.
Det betyder inte att man måste låta barnet bestämma allt själv, men när barnet förstår varför vissa regler finns blir det lättare att följa dem. Precis som med kost, sömn och läxor handlar det om balans och förtroende.
Skärmar som del av ett modernt familjeliv
Skärmar är här för att stanna, och de kan fylla både praktiska och sociala funktioner. De hjälper familjer att hålla kontakt, ger tillgång till kunskap och erbjuder vila. Det betyder inte att allt digitalt är bra – men det betyder att föräldrar kan känna sig tryggare i att skärmar inte i sig är farliga.
Att vara en närvarande vuxen handlar i dag också om att vara delaktig i barnets digitala värld. När vi visar nyfikenhet snarare än oro ger vi barnen verktyg att själva hantera nätets möjligheter och risker.
Så vad kan du som förälder göra?
- Prata – inte bara begränsa. Fråga vad barnet gör på nätet och varför det är viktigt för dem.
- Se helheten – Skärmtid är en del av vardagen, inte hela vardagen. Fokusera på variation snarare än minuter.
- Var en nyfiken vuxen – Visa intresse för barnets digitala värld – då blir det också lättare att prata om det som är svårt.
Artikeln är sammanfattad utifrån avhandlingen med hjälp av AI. Bilden är skapad av AI.
