Uppskattningsvis 30 000 barn i Sverige har en förälder i fängelse eller i frivård. 160 000 barn berörs årligen av att en förälder lagförs. Barn till häktade personer statistikförs inte så troligtvis är mörkertalet stort. Dessa barn är ofta en bortglömd grupp i samhället och erbjuds inte tillräckligt med stöd.
79 procent av Sveriges kommuner saknar insatser för barn och unga med en frihetsberövad förälder. Kunskapen kring stöttningen och uppmärksammandet av barn i den här situationen är generellt sett låg och det vill Solrosen göra något åt.
Jag fick träffa Line som är verksamhetschef på Solrosen.
Solrosen är en stödverksamhet för barn och unga med en frihetsberövad anhörig.
Hej Line, vad arbetar du med?
Jag heter Line och har de senaste 17 åren arbetat för att stötta och förbättra situationen för barn med en frihetsberövad familjemedlem och de senaste åtta åren så arbetar jag som verksamhetschef här på Solrosen. Jag är utbildad socialterapeut med en steg ett utbildning och jag brinner för att arbeta med att stärka och tillgodose barns rättigheter.
Hur gick det till när Solrosen startades?
Solrosen startades 2000. Socialstyrelsen fick 1998 ett regeringsuppdrag att se över hur stöd för barn med en förälder i fängelse såg ut i Sverige och hur många barn det rörde sig om. Det var då mellan 8000- 10 000 barn som hade en mamma eller pappa i fängelse och det fanns inte heller något stöd för den målgruppen. Då kom frågan till civilsamhället, vem skulle kunna tänka sig att jobba med den här gruppen och starta upp en verksamhet?
Hur hjälper ni barn som har en frihetsberövad anhörig?
Vi försöker att arbeta med och erbjuda ett individanpassat stöd utifrån varje enskilt barn och familj vi möter. Vi erbjuder individuella kris- och stödsamtal för barn, från tre år och uppåt. Det går väldigt fint att prata även med de små barnen. Vi erbjuder också stödgrupper, tematräffar och mötesplatser där barnen kan träffa andra barn och familjer i liknande situation. Vi arrangerar också lovaktiviteter, lägerverksamheter och julfester. Många gånger handlar det om att erbjuda ett fredat rum där barn och unga kan få möjlighet att sätta ord på sina tankar och känslor. Barnen behöver också få information och hjälp att förstå vad det är som har hänt och vad som kommer att hända, allt för att skapa trygghet och möjliggöra en känsla av sammanhang.
För att kunna stödja barnen behövs ofta stöd till de vuxna runt omkring, för att barnen ska kunna få vara just barn. Det kan det se väldigt olika ut med vad som behövs, vissa barn behöver hjälp att upprätthålla en kontakt med den frihetsberövade medan andra kan behöva hjälp att få skydd.
Vem är det barnen får prata med hos er?
Vi som arbetar här har någon relevant utbildning och många av oss är socionomer eller socialpedagoger. Vi arbetar inte med terapi eller behandling men däremot har vårt arbete en terapeutisk effekt många gånger. Vi fungerar som ett komplement till andra insatser i samhället och vi brukar säga att vi är en lågtröskelverksamhet. Behöver barnet mer stöd än vad vi kan erbjuda, kan vi hjälpa dem vidare till annat stöd. Det är viktigt för oss att samverka med andra aktörer såsom socialtjänst och elevhälsan.
Hur ser er kontakt med skolan ut?
Vi har ingen strukturerad samverkan men vi informerar elevhälsan på uppstartsdagar eller skickar ut informationen. Oftast är det elevhälsan som initierar kontakt. Ett Arvsfondsprojekt som vi arbetar med för tillfället går ut på att stärka kommunerna i sitt arbete med målgruppen. Vi jobbar bland annat med att öka kunskapen kring hur det kan bli för ett barn med en frihetsberövad förälder och även med att försöka ge redskap i hur man kan vara en bra klasskamrat i en sån här situation.
Vi har också varit ute med en teaterföreställning på skolor som handlar om just detta ämne. Idag är det närmare 10 000 barn som har sett föreställningen. Vi passar då också på att informera om vårt digitala och lokala stöd och att elevhälsan har möjlighet att kontakta oss tillsammans med barnet.
Hur kommer barnen i kontakt med er?
Vi tar aldrig kontakt direkt med en familj utan vi är beroende av att nå ut med att vi finns och att det finns stöd att få. Vi är ute på häkten och anstalter runt om i regionen regelbundet och träffar frihetsberövade föräldrar/syskon. Syftet är att ge avlastande samtal samt ge information om att vi finns och att de i sin tur informerar sin familj på utsidan. Kriminalvården nationellt känner till oss samt har information om oss så att de i sin tur informerar klienter med barn om att vi finns. Många gånger kontaktar familjer oss för att de fått informationen från den frihetsberövade. Det kan också vara elevhälsan eller socialtjänsten som tipsar om oss. Allt stöd vi ger är frivilligt, det kostar ingenting och vi har tystnadsplikt.
Vad märker ni att det finns för orosmoment hos barn som har en anhörig som är frihetsberövad?
Det som vi märker men också det som forskning bekräftar är att barn många gånger lämnas med bristfällig information. Det finns initialt mycket oro om vad det är som har hänt och var föräldern är. Barnen har ofta frågor om hur det går till inom Kriminalvården, hur föräldern har det och ges inte den informationen så tar ofta barnets fantasi vid. Det är bättre att klargöra hur det faktiskt går till. Barnet har ofta motstridiga känslor och undrar om de får vara arg på sin anhörig samtidigt som de längtar efter henne eller honom. Vad ska jag säga till alla andra? Hur kommer jag bli bemött om någon får reda på att mamma sitter i fängelse?
Det är inte en homogen målgrupp vi pratar om, alla barn behöver förhålla sig till olika problem när en anhörig är frihetsberövad. I vissa fall där det funnits våld i hemmet kan det bli ett lugn när föräldern frihetsberövas men då kanske oron ligger i när föräldern blir frigiven eller att barnet behöver hjälp med bearbetning av det som hänt tidigare. Vi arbetar mycket med att avlasta så att barnet inte tror att det är hens fel och att barn får hjälp att rymma alla motstridiga känslor.
Har du några tips på hur elevhälsan kan fånga upp dessa barn?
Elevhälsan möter barn som oroar sig för många olika saker och jag tänker att elevhälsan också kan föra in detta i dialogen med barnet. Att kuratorn till exempel kan säga: här hos mig kan man också prata om att en förälder eller syskon sitter i fängelse. Att benämna det eftersom det just finns stigman kring att prata om detta. Det är viktigt att elevhälsan visar att det finns en beredskap för just detta orosmoment. Barnen säger ofta när de kommer hit till oss att det tar lång tid för dem att våga prata om det för att ingen frågar. Så om kuratorn tar första steget kanske barnet vågar prata om det tidigare.
Elevhälsan kan också söka efter de vanliga problemen barn får när det är något som inte står rätt till, när ett barn till exempel har ont i huvudet eller i magen. Det är så mycket som kommer med att någon i ens närhet är frihetsberövad. Det kan vara så att barnet har hälsat på den frihetsberövade föräldern under helgen och då bär barnet ofta känslor kring både återföreningen och separationen. Ett annat råd är att prata med barnet om att det finns många barn i liknande situation så att barnet inte känner sig så ensam. Det är viktigt att sätta sin nyfikenhet åt sidan och inte fråga om vad det är den anhörige gjort utan fokusera på barnets behov och upplevelse av situationen. Elevhälsan kan tillsammans med barnet boka ett möte med oss via det digitala stödet “Inte mitt fel” för att få vägledning och hjälp med framtida samtal.
Hur kan elevhälsopersonal använda sig av materialet ni har tagit fram?
På vår hemsida finns det material som elevhälsan kan använda sig av. Det är ett material som tar upp olika teman utifrån att ha en frihetsberövad familjemedlem. Vi har också tagit fram sånger och texter på ämnet. Att barnet kan få skriva en egen text och skapa en låt kan också vara ett bra hjälpmedel istället för att prata om det som hänt. På vår hemsida finns det kontakt till oss för att boka in den pjäsen på skolan som jag nämnde tidigare. Pjäsen heter “Det ingen får veta om pappa” och bygger på huvudrollsinnehavaren Aja Rodas uppväxt. Den är för mellanstadiebarn och finns också som en inspelad version som snart kommer upp på vår hemsida. När skolan har bokat så att pjäsen ska komma ut får man handledarmaterial så att läraren kan förbereda barnen. När pjäsen är färdigspelad är det också ett efterföljande samtal där barnen får ställa frågor till Aja..
Är det något mer du vill berätta om er verksamhet?
Någonting jag är väldigt stolt över är att vi arbetar med både det direkta stödet till barn och föräldrar och även med det indirekta stödet för att förändra strukturer i samhället. Vi arbetar mycket med påverkansarbete och opinionsbildning, till exempel genom debattartiklar. Vi arbetar också för att det ska finnas nationella medel för att stödja målgruppen barn till frihetsberövade, att stödet ska vara mer jämlik oavsett var i landet man bor. Idag finns vi inte över hela Sverige, men vi erbjuder digitalt stöd både till barn, föräldrar och yrkesverksamma oavsett var i landet man befinner sig.
Artikel och intervju skriven av Emmy Ottosson, redaktör Elevhälsan.se
