Vardagsnära samtal om känslor och gränser – en väg till trygghet och respekt

Som vuxna vill vi att våra barn ska känna sig trygga, kunna säga nej när något inte känns rätt och våga berätta när något händer. Vi vill att de ska växa upp med en stark känsla för sina egna och andras gränser, men hur hjälper vi dem dit?

Det första steget är inte ett stort och planerat samtal, utan många små. Det handlar om det vardagliga: de enkla frågorna vid matbordet, i hallen innan skorna ska på, under leken eller vid nattningen. Det är där, i de små stunderna, som grunden för kroppslig integritet och respekt för andra börjar formas. 

Barns rätt till sin kropp

Redan från spädbarnsåldern börjar barn förstå sin kropp, sina behov och känslor. Genom att du som vuxen lyssnar, bekräftar och respekterar barnets signaler, som ett nej till att bli buren eller en stark vilja att klä på sig själv, lär du barnet att gränser är något som tas på allvar. Du visar att kroppen är barnets egen, att känslor spelar roll och att det är okej att säga ifrån.

Det här är grunden till kroppslig autonomi, barnets rätt att bestämma över sin egen kropp. Socialstyrelsen lyfter i sina riktlinjer att varje barn har rätt till integritet och att vuxna bör främja denna förståelse i vardagen. Det betyder att vi i praktiken behöver bekräfta barnets vilja även i små saker. När du exempelvis säger: “Vill du ha en kram?” istället för att bara ge en, ger du barnet erfarenheten av att ett nej är ett giltigt svar och att det respekteras.

Att prata om kroppen och gränser handlar alltså inte i första hand om sexualitet, det handlar om trygghet. Det är ett förebyggande arbete som stärker barnets självrespekt och motståndskraft mot kränkningar.

Trygghet växer med språket för känslor

Barn behöver språk för att förstå och uttrycka känslor. Det är en nyckel till att kunna hantera konflikter, bygga relationer och uttrycka när något känns fel. Det kan börja med enkla frågor: “Vad kände du när det där hände?” eller “Såg jag rätt att du blev ledsen nu?”

Genom att hjälpa barnet sätta ord på sina känslor blir känslolivet begripligt. Och när känslor blir begripliga, blir det lättare att uttrycka obehag, rädsla eller oro, något som är avgörande för att barnet ska kunna söka hjälp i svåra situationer. Det kan vara frestande att snabbt trösta med “det var ju inte så farligt”, men ibland är det viktigare att stanna kvar i känslan och visa att alla känslor är tillåtna, även de jobbiga. 

Prata om samtycke tidigt

Det är lätt att tänka att samtycke är något vi börjar prata om när barnet blivit äldre eller visar intresse för relationer. Men enligt Folkhälsomyndighetens vägledning om sexualitet och samtycke i undervisningen, bör förståelsen för samtycke börja redan i förskoleåldern. Det handlar om att barnet får öva på att säga ja och nej, och att dessa svar respekteras. Det handlar också om att förstå att ett ja ska vara fritt från press och tvång, något som barnet praktiskt kan träna på från tidig ålder med er hjälp. 

Genom att träna på detta i små situationer, som när vi frågar om vi får hjälpa till på toaletten, krama godnatt eller borsta håret, skapas det trygghet. Barnet lär sig att lyssna på sin egen magkänsla, att förstå när något inte känns rätt och att våga prata om det. Den typen av självkännedom skyddar inte bara mot övergrepp, utan stärker också barnets sociala förmåga.

Att skapa trygga barn handlar inte om att ha alla svar. Det handlar om att vara en vuxen som det går att prata med. 

• Fråga istället för att anta: Säg “Vill du kramas?” istället för att ta för givet att barnet vill.
  
• Bekräfta känslor: Säg till exempel: “Jag ser att du är arg – vill du prata om det?”
  
• Visa att nej är okej: Respektera när barnet inte vill ha fysisk kontakt eller leka på ett visst sätt.
  
• Prata om kroppens delar med riktiga ord: Det minskar skam och gör det lättare för barnet att prata om obehagliga situationer.
  
• Ge barnet inflytande över sin vardag: Låt barnet välja mellan två alternativ i vardagliga beslut – det stärker självständigheten.

Informationen i artikeln är baserad på: