Genom att erbjuda alla elever PSHS kan skolkuratorer i ett tidigt skede fånga upp exempelvis psykisk ohälsa, skolfrånvaro, barn och unga som far illa och antisocialt beteende. Men framför allt kan vuxenvärlden visa att vi tar våra barn och unga på allvar och erbjuder dem det som de ofta efterfrågar – någon som finns där, som ser dem och som lyssnar på dem.
Det började med att jag (Caroline Lundström) som skolkurator blev frustrerad över otydligheten i uppdraget för mig i skolans värld. Det fanns inte direkt några tydliga riktlinjer eller en arbetsbeskrivning för mig att utgå ifrån i mitt arbete. Jag började också förstå att skolkuratorer runt om i landet arbetade på väldigt olika sätt och att det ofta styrdes av vad skolkuratorn själv var intresserad av och hade kunskap om. Det är väl i och för sig inte något dåligt, men det skapar inte en likvärdighet i skolkuratorns uppdrag, vilket behövs för att eleverna ska ha möjlighet till liknande stöd oavsett var i landet de befinner sig.
Jag jämförde med skolsköterskornas uppdrag som är mycket tydligare. De har ett basprogram att följa och träffar alla elever på skolan i ett hälsosamtal. Detta gör skolsköterskan känd för eleverna, vilket i sig kan sänka tröskeln till att söka och ta emot stöd från denna profession. Min erfarenhet är också att skolsköterskan ofta hänvisar elever till skolkuratorn i samband med hälsosamtalen. Men då har eleven redan öppnat upp sig för skolsköterskan och att träffa en ny person och berätta samma sak igen är för vissa elever inte ett alternativ.
Även om det i dagsläget inte finns något utbildningskrav på en viss profession för skolkuratorer så är flertalet ändå socionomer och vi besitter en stor kunskap om psykosociala faktorer och hur de påverkar barn och ungas möjligheter till utveckling. Socionomen ser barnet eller den unga i sitt sammanhang och utifrån ett helhetsperspektiv, som en del av ett system där skola, hem och fritid är viktiga delar. Socionomer undersöker hur relationer inom de olika delarna påverkar barnet eller den unga och vilka skydds- och riskfaktorer som finns i barnets eller den ungas liv. Detta är socionomens och skolkuratorns specialistkompetens som kan vara till stor nytta i samverkan med barnet, den unga, vårdnadshavarna och annan skolpersonal.
Jag började fråga mig själv varför inte eleven även skulle bli erbjuden ett psykosocialt hälsosamtal med skolkuratorn. När jag uttryckte denna ståndpunkt i en debattartikel i tidningen Socionomen hörde två skolkuratorer av sig till mig som arbetade på detta sätt redan. En av dem befann sig i Malmö och arbetade på en större högstadieskola. Den andra befann sig i Katrineholm och arbetade på en gymnasieskola med praktisk inriktning. De hade arbetat på detta sätt under några år och hade en positiv upplevelse av arbetssättet. Det hade bland annat bidragit till att de fått bättre kontakt med eleverna på skolan, att de hittat en tydligare roll i elevhälsoteamet och att deras arbete nu på ett naturligt sätt bidrog till det systematiska kvalitetsarbetet på skolorna. De kunde numera jobba på alla nivåerna samtidigt – främjande, förebyggande och åtgärdande – och deras psykosociala hälsosamtal möjliggjorde insatser på såväl individ- som grupp- och organisationsnivå utifrån vad som framkom i samtalen. Och kanske viktigast av allt – nästintill alla elever kom till de psykosociala hälsosamtalen, och om de inte kunde komma på föreslagen tid bad de om en ny tid. Detta är inte helt oväntat, då det i rapporter och undersökningar visat sig att det är detta eleverna vill ha – en lättillgänglig elevhälsa med trygga vuxna som finns där för dem i skolan.
Vi utformade tillsammans en modell för PSHS (psykosociala hälsosamtal) och kopplade på en fjärde person som precis skulle färdigställa sin avhandling kring skolkuratorns samtalspraktik. Det gav oss förankring i forskningen. Vi blev därmed fyra författare till boken om PSHS som kom ut förra året.
Modellen för PSHS omfattar fyra områden – Skola, Psykisk (o)hälsa, Sociala relationer och Hem- och familjesituation. Det finns ett samtalsstöd för PSHS som skolkuratorn kan använda sig av i mötet med eleven. I det står vad som är viktigt att tänka på inför samtalet, förslag på frågor kopplade till de olika temana och hur samtalet avslutas på ett bra sätt (finns att ladda ner på Studentlitteraturs hemsida). Boken kring PSHS fungerar som en handbok och guidar läsaren genom planering, implementering och genomförande av de psykosociala hälsosamtalen. Det finns även med fallbeskrivningar som visar hur ett sådant samtal kan se ut i praktiken.
PSHS är ett verktyg som visat sig fungera bra i praktiken och som kan bidra till en mer lättillgänglig och likvärdig elevhälsa. PSHS är primärt en arbetsuppgift för skolkuratorn, men modellen i sig är relevant för även andra elevhälsoprofessioner, för rektorer och elevhälsochefer samt för lärarkåren och andra professioner som arbetar i skolan. PSHS kan fungera som kartläggning vid exempelvis skolfrånvaro och kan därför vara aktuella även för skolsociala team.
Om du vill läsa mer om psykosociala hälsosamtal:
PSHS – en arbetsuppgift för skolkuratorn.
Lundström, Kjellgren, Fossen & Andersson.
Studentlitteratur, 2024.
Skolkuratorns samtalspraktik: en studie om individuella samtal med barn i den svenska grundskolan.
Kjellgren, M. Umeå universitet, 2024.
Artikel skriven av Caroline Lundström, Calu Konsult Psykosocial utveckling för individer, grupper och organisationer
