En internationell forskargrupp har genomfört en av de mest omfattande genetiska analyserna av psykiska sjukdomar hittills. I studien Mapping the genetic landscape across 14 psychiatric disorders, publicerad i Nature den 10 december 2025, analyserades genetiska data från fler än en miljon personer med psykiatriska diagnoser och omkring fem miljoner kontrollpersoner utan diagnos.
Syftet var att undersöka hur genetiska variationer bidrar till risken för några av de vanligaste psykiatriska tillstånden. Totalt inkluderades 14 diagnoser, däribland depression, ångestsyndrom, ADHD, autism, bipolär sjukdom, schizofreni, tvångssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.
En historiskt stor kartläggning
Studien är genomförd inom ramen för Psychiatric Genomics Consortium, ett globalt forskningssamarbete där forskare från flera länder medverkar. En av forskarna är Anders Børglum, professor vid Aarhus universitet.
Genom att sammanföra genetiska data i en skala som tidigare inte varit möjlig har forskarna kunnat analysera mönster av genetisk överlappning mellan diagnoser. I stället för att studera en diagnos i taget undersökte man hur genetiska riskfaktorer samverkar över flera tillstånd.
Resultaten visar att många psykiatriska diagnoser delar betydande delar av sin genetiska sårbarhet. Det handlar inte om en enskild gen som orsakar en specifik sjukdom, utan om många små genetiska variationer som tillsammans påverkar risken för olika former av psykisk ohälsa.
Vad fann forskarna?
Forskarna identifierade 238 genetiska varianter, så kallade loci, som påverkar risken för flera psykiatriska tillstånd. Många av dessa varianter var inte specifika för en enda diagnos, utan återkom i flera.
Genom avancerade statistiska analyser kunde forskarna också identifiera fem bredare genetiska faktorer som grupperar diagnoser i olika kluster utifrån delad genetisk sårbarhet. Dessa faktorer speglar gemensamma biologiska mekanismer snarare än dagens diagnostiska indelningar.
Studien visar också att flera av de genetiska signalerna är kopplade till biologiska processer i hjärnan, exempelvis genuttryck i nervceller och mekanismer som påverkar hjärnans utveckling och funktion.
Det är samtidigt viktigt att understryka att resultaten handlar om genetisk risk på gruppnivå. De säger ingenting om att en enskild individ med en viss genetisk variation kommer att utveckla en viss diagnos.
Vad betyder det för hur vi förstår psykisk ohälsa?
En central slutsats är att gränserna mellan psykiatriska diagnoser inte är så skarpa som de kan framstå i diagnossystemen. Om genetiska riskfaktorer delas mellan exempelvis ADHD, depression och ångest blir det mer begripligt varför samsjuklighet är vanligt.
Det stärker bilden av psykisk ohälsa som något komplext och flerdimensionellt. Biologiska faktorer samspelar med miljö, livserfarenheter, relationer, skolmiljö och samhälleliga villkor.
Studien innebär inte att psykisk sjukdom är genetiskt förutbestämd. Tvärtom visar tidigare forskning att genetisk sårbarhet alltid påverkas av miljöfaktorer. Skyddande faktorer som trygga relationer, fungerande skolgång och tidiga stödinsatser har fortsatt stor betydelse.
Relevans för elevhälsan
För elevhälsans arbete kan studiens resultat bidra med flera perspektiv.
För det första ger den biologiskt stöd för att samsjuklighet är vanlig och förväntad. När en elev både har koncentrationssvårigheter och ångestproblematik är det inte ett undantag, utan något som ligger i linje med hur genetisk sårbarhet kan se ut.
För det andra förstärker resultaten vikten av ett behovsbaserat arbetssätt. Om genetiska risker delas över diagnoser blir det mindre meningsfullt att låta stödinsatser styras strikt av diagnosetiketter. Fokus behöver ligga på funktion, delaktighet och lärmiljö.
För det tredje kan kunskapen bidra till en mer nyanserad dialog med vårdnadshavare. Psykiska svårigheter är sällan enkla eller entydiga. Att förklara att det finns gemensamma biologiska mekanismer kan minska upplevelsen av att olika svårigheter är motsägelsefulla.
På längre sikt kan den här typen av forskning bidra till mer träffsäkra behandlingar. Men i skolans vardag är det främst förståelsen av komplexitet och överlappning som är relevant.
Skolans roll består
Trots den genetiska dimensionen är skolans betydelse oförändrad. Relationer, pedagogisk struktur, tydlighet, anpassningar och ett inkluderande klimat är fortsatt centrala skyddsfaktorer för barns och ungas psykiska hälsa.
Den stora genetiska kartläggningen kan därför ses som ett komplement till – inte en ersättning för – det hälsofrämjande och förebyggande arbete som redan bedrivs i elevhälsan.
Källa
Nature, Mapping the genetic landscape across 14 psychiatric disorders, publicerad 10 december 2025
https://www.nature.com/articles/s41586-025-09820-3
Artikeln är framtagen av vår redaktion med hjälp av AI
Så använder vi AI i vårt innehållsarbete
Vårt mål är att sprida kunskap om skola, elevhälsa och barns psykiska hälsa på ett tillgängligt, kostnadsfritt och ansvarsfullt sätt. För att klara detta använder vi AI som ett stöd i vårt redaktionella arbete. Vi använder AI för att:
- bevaka forskning, rapporter och myndighetsinformation
- sammanfatta omfattande och komplexa texter
- ta fram textutkast som sedan bearbetas redaktionellt
Allt innehåll bygger på öppna och trovärdiga källor, såsom forskning.se, Skolverket, Socialstyrelsen, SPSM och olika lärosäten Vi länkar alltid till grundkällorna så att läsaren själv kan ta del av originalmaterialet.
AI ersätter inte forskning, experter eller journalistik. Vi gör inga egna granskningar, medicinska bedömningar eller vetenskapliga slutsatser. Vår roll är att sammanfatta, kontextualisera och göra befintlig kunskap mer tillgänglig för yrkesverksamma i skolan och för vårdnadshavare.
Genom att använda AI kan vi hålla allt innehåll gratis och nå fler – ett alternativ som annars ofta saknas för den här målgruppen.
