Alla har rätt till kunskap om sexualitet, samtycke och relationer, även elever i anpassad skola. Men hur går vi tillväga? Vad behöver vi tänka på? Hur gör vi kunskapen och informationen om sexualitet tillgänglig för alla?
RFSU Malmö har arbetat med sexualupplysning tillsammans med personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och/eller autism i över tio år. Vi möter ofta skolpersonal som efterfrågar tillgängliga och anpassade metoder för att inkludera alla elever i frågor om sexualitet, identitet och relationer. Här är några tips som vi hoppas kan inspirera och stötta dig som arbetar i anpassad skola.
Börja med det ni redan gör!
Sexualitet rymmer många delar av att vara människa: relationer, närhet, känslor, kommunikation, kroppsspråk, intimitet, sex med sig själv och/eller andra etc. Med denna breda syn på sexualitet öppnar det upp för att synliggöra det som redan görs. Ingen skola börjar alltså på noll. Fundera på hur ni lyfter dessa frågor och bygg vidare på befintliga samtal om närhet, känslor och relationer. Finns det delar som inte tas upp, som exempelvis sexuell läggning, eller som är svårare än andra? Planera utifrån det och komplettera med det som saknas. Ni behöver inte kunna allt – ta hjälp av externa experter vid behov, inte minst för eventuell fortbildning.
Använd befintliga metoder!
Skolpersonal i anpassad skola uttrycker ofta osäkerhet kring hur man kan göra ämnet tillgängligt. På våra fortbildningar brukar vi därför uppmuntra deltagarna att fundera på hur de gör i andra ämnen och att de kan använda samma metoder, såsom sociala berättelser, bildstöd och associationsövningar, och applicera dem på sexualitetsfrågor. Utgå exempelvis från sociala berättelser om personer som ska gå på första dejten, vill hångla men inte riktigt vet hur en gör, vill träffa någon men undrar hur och var, en som onanerar men har svårt att förstå var en kan göra det, och andra sexuella situationer. Använd bildstöd för att prata om olika personers relationer, visa med kroppen hur en kan signalera ja eller nej, gör associationsövningar om sex, känslor, relationer, kärlek, där ni använder förtryckta lappar med ord eller bilder, som eleverna får välja mellan och sätta runt ordet.
Arbeta både i nuet och förebyggande!
Sexualupplysning handlar också om att förbereda eleverna inför framtiden och det som kan tänkas komma i vuxenlivet. Även om vissa frågor inte är aktuella just nu, eller handlar om ett sammanhang som eleverna inte befinner sig i, är det viktigt att lyfta dem. Forskning om sexualundervisning och dess effekter, visar att unga gör bättre och mer medvetna val när de har fått diskutera och reflektera över dessa frågor i förväg. Samtal om olika frågor och situationer hjälper helt enkelt eleverna att göra mer kunskapsbaserade och hälsosamma val i framtiden.
Ta hjälp av material och nätet!
Ett sätt att lyfta frågor kopplat till sexualitet på är att använda material tillsammans med eleverna. Det kan till exempel vara broschyrer från RFSU och Ungdomsmottagningen, olika hemsidor eller texter från ”Lätta sexboken”. Presentera den sistnämnda boken för eleverna och hänvisa till den när det kommer frågor. Genom att utgå från boken eller andra material är det lätt att dels lägga samtalet utanför oss själva (vi ska inte prata utifrån egna privata erfarenheter eller värderingar), dels att hålla samtalet kunskapsbaserat. Det skapar också en öppen och tillåtande lärmiljö att gemensamt läsa vad böcker eller broschyrer säger om det som eleven har lyft.
Sök också tillsammans med eleverna på nätet, för att hitta faktabaserad information på sidor som rfsu.se, umo.se, yomo.se, känslogrejen.se och mittprivatliv.se. Det ger också möjlighet att visa hemsidor som de kan gå in på själva.
Att öppna upp för samtal om sex och sexualitet innebär inte att ni behöver sitta på alla svar. Är du osäker kan man säga att man inte vet ”men vi kan läsa tillsammans i denna boken och se vad som står där”.
Sätt upp tydliga ramar redan från början!
När vi på RFSU håller i sexualupplysning inom anpassad skola skapar vi ramar tillsammans med eleverna för vad vi vill ska gälla under samtalet. Vi pratar om att det kan kännas pinsamt och att det är okej att fnissa samt att om en behöver lämna rummet och ta en paus så går det bra och vi frågar inte varför. En av de viktigaste ramarna vi lyfter är att vi inte kommer prata om egna erfarenheter eller svara på privata frågor – varken eleverna eller vi som håller i passet. Detta är ett sätt att dels stötta i gränssättning så att elever inte lämnar ut sig själva eller andra och dels att hålla samtalet på en allmän nivå. Om du får en privat fråga, vilket ofta händer, även om ni har satt upp ramar – hänvisa till ramarna, och påminn om att ni inte svarar på privata frågor och lyft frågan till en allmän nivå. Säg även att eleverna kan komma till er i pausen eller efter gruppsamtalet, om de har en privat fråga, för de behöver förstås få svar även på privata frågor.
Privata frågor kan även fångas upp genom exempelvis “frågelådor” där eleverna kan lägga anonyma frågor som ni sedan svarar på vid ett senare tillfälle, så att ni som leder samtalet eller undervisningen hinner förbereda svaren. Ett tips är att säga att frågelådan också innehåller frågor som ni fått från andra elever eller att ni har lagt i frågor som ni vet är vanliga, för att eleverna inte ska kunna identifiera vem som ställt dem.
Ramar är en trygghet för samtalet och också en trygghet för dig som håller i samtalet – du ska inte prata om dina egna erfarenheter och/eller utgå ifrån dina normer och värderingar. Det sistnämnda gäller även vid enskilda samtal där det är möjligt för eleven att ställa privata frågor. Fundera och öva gärna tillsammans med arbetskamraterna på hur det går att svara på och bemöta elevernas frågor och tankar, utan att hamna i det privata. På RFSU brukar vi säga att vi tar emot en fråga, silar den genom vår professionella hjärna och sedan försöker svara på ett nyanserat, objektivt och kunskapsbaserat vis.
Balans mellan att skydda och främja!
Unga med IF är statistiskt sett mer sexuellt riskutsatta än andra unga, vilket kan leda till att man vill skydda och lyfta samtal om risker. Det är dock viktigt att utgå ifrån ett främjande perspektiv och också prata om positiva aspekter av relationer, identitet och sexualitet. Unga, oavsett funktion, behöver få reflektera över och känna efter hur en relation känns när den är bra och vad som är viktigt för en i olika relationer. Att förstå känslan av en bra relation stärker ungas förmåga att identifiera när något känns fel. Att starta samtalet i något positivt, ger en grund för att gå vidare till att prata om när det inte känns bra och vad en kan göra då. Prata om vad som är positivt med onani och var det är lämpligt att göra det, istället för att börja prata om var en inte får onanera, något som i sämsta fall skapar en negativ känsla inför onani.
Charlotta Löfgren, professor i hälsa och samhälle med inriktning sexologi, har forskat om unga med IF och sexualitet. Ett citat från hennes forskning är en bra påminnelse: ”Alla är så rädda att något dåligt ska hända mig, och jag är rädd att aldrig få uppleva något gott” (Löfgren-Mårtensson, 2005).
För mer inspiration och metoder, se RFSU Malmös metodbank: Sex för Allas Materialbank | RFSU
Artikel skriven av: Karin Forsslund, projektledare för SUFA, RFSU Malmö
Artikeln är i betalt samarbete med RFSU
