Förra veckan fick vi sju ulliga små kycklingar. De är kläcka i äggkläckningsmaskin då Olga, vår Orpington-höna, gav upp sina ruvningsförsök. Jag satt och tittade på dem när de var två dagar gamla och blev helt fascinerad av deras av- och på-knappar. Av- och på-knapp är ett begrepp jag refererar till när det gäller stresshantering. På-knappen avser det läge då vi är igång, redo dvs. i stressberedskap med fokus utåt och av-knappen är när vi vilar och återhämtar oss med fokus inåt.
Så, där for de små kycklingarna omkring på små tunna ben och rätt var det var så bara föll de ihop och somnade. Efter en stund vaknade de till och så for det runt igen, pickade lite, kvittrade lite och så, pang – somnade de igen.
När jag är ute och föreläser om sömn och stress brukar jag just säga att det är ingen fara med på-knapp, den kan vi inte, ska vi inte och vill vi inte vara utan men den ska kompletteras med många och kraftfulla tryck på av-knappen för att vi ska må så bra som möjligt. Här blir det så tydligt att naturen har skapat det så men att många av oss tappat den funktionen och att vi trycker in på-knappen mest hela tiden. En del av oss har den till och med intryckt dygnet runt.
Det är inte bara lärorikt att studera kycklingar och höns. Det är en sådan underbar här-och -nu-upplevelse. Min man och jag kan sitta och titta på våra hönor när de går runt i trädgården och sprätter, pickar och letar mat. Det är så rogivande och intressant. Den perfekta stresshanteringen.
Nä, nu går jag ut till hönsgården igen, det ger ett sånt härligt tryck på av-knappen 🙂