Folkhälsomyndigheten rekommenderar sedan i juni att barn väntar med en egen smart telefon till det år de fyller 13. Men även när mobilen inte finns framme under skoldagen kan det digitala livet utanför skolan påverka sömn, relationer, trygghet och mående. För elevhälsan kan den nya rekommendationen vara en aktuell ingång till samtal med pedagogerna om det man ser i den egna elevgruppen.
I juni kom Folkhälsomyndigheten med en ny rekommendation: vänta med att ge barn en egen smart telefon till det år barnet fyller 13.
Syftet är framför allt att minska risken för att barn utsätts för skadligt innehåll och skadliga kontakter, får sömnproblem eller utvecklar en beroendeliknande användning.
Folkhälsomyndigheten lyfter samtidigt att digitala miljöer också fyller viktiga funktioner. För barn och unga kan de vara platser för kontakt, gemenskap och underhållning.
Rekommendationen handlar om barnens digitala liv på fritiden. Om ett barn ska ha en egen smartphone eller inte är i grunden en fråga för familjen – inte för skolan.
Men det betyder inte att det digitala livet stannar utanför skolans dörrar.
Mobilen kan läggas undan – det digitala livet följer med
Det som händer på nätet på kvällen kan påverka hur en elev mår och fungerar i skolan nästa dag.
Skolverket konstaterar i rapporten Elevers digitala liv – i och utanför skolan att kränkningar och våld på nätet kan få allvarliga konsekvenser både för den elev som drabbas och för skolmiljön. Myndigheten bedömer också att skolor behöver bli bättre på att tidigt uppmärksamma digital utsatthet och inkludera frågan i det främjande och förebyggande arbetet.
Även andra delar av det digitala livet kan märkas under skoldagen. Folkhälsomyndigheten pekar bland annat på att användning av smarta telefoner, särskilt på kvällar och nätter, kan hänga samman med sämre och kortare sömn.
Det är kanske här den nya rekommendationen blir mest intressant för elevhälsan.
Inte som en fråga om vem som borde eller inte borde ha en smartphone – utan som en aktuell anledning att fundera över vad elevernas digitala vardag tar med sig in i skolan.
Skärmtid är en del av bilden – men inte hela
Folkhälsomyndighetens rekommendationer innehåller riktvärden för barns och ungas skärmtid. Men råden handlar också om innehåll, risker på nätet och om att skärmanvändningen inte ska tränga undan sömn, fysisk aktivitet, sociala relationer och andra viktiga delar av vardagen.
För elevhälsan och pedagogerna kan därför det som faktiskt märks hos eleverna vara en intressant utgångspunkt.
Handlar det om elever som kommer trötta till skolan? Konflikter som startat i en gruppchatt? Social press från plattformar där eleverna tillbringar mycket tid? Digital utsatthet?
Eller finns det digitala sammanhang som tvärtom skapar gemenskap och betyder mycket för elever som kanske har svårt att hitta den på andra håll?
Det behöver inte finnas ett enkelt svar. Men det kan finnas anledning att jämföra vad olika professioner ser.
Kanske en fråga för nästa arbetslagsmöte?
Den nya rekommendationen kan vara ett tillfälle för elevhälsan att lyfta elevernas digitala vardag tillsammans med pedagogerna.
Inte som en ny satsning, utan kanske som en kort avstämning. Här är några frågor att ta med som inspiration:
Vad märker vi hos våra elever?
Finns det återkommande frågor kring exempelvis sömn och trötthet, koncentration, relationer, sociala medier eller digital utsatthet?
Ser elevhälsan och pedagogerna samma saker?
Det som kommer fram i ett individuellt samtal behöver inte vara det som syns i klassrummet – och tvärtom. Finns det något att vinna på att lägga ihop bilderna?
Finns det mönster i vissa grupper eller årskurser?
Om liknande frågor återkommer hos flera elever kan det vara intressant att fundera över om något kan mötas förebyggande på gruppnivå.
Vad säger eleverna själva?
Vad uppskattar de i sitt digitala liv? Vad skapar stress? Vad tycker de är svårt att hantera?
Gör vi redan något som fungerar?
Frågorna kanske redan fångas upp på mentorstid, i undervisningen, inom trygghetsarbetet eller i elevhälsans främjande och förebyggande arbete.
Det behöver inte mynna ut i ett nytt projekt. Ibland kan värdet ligga i att elevhälsan och pedagogerna får syn på ett gemensamt mönster – och en gemensam bild av vad eleverna möter.
Färdiga verktyg från Folkhälsomyndigheten
För den som vill arbeta vidare med frågan finns redan material hos Folkhälsomyndigheten.
I Skärmvägledning för vård och skola finns stöd för arbetet med barn och unga i olika åldrar. Materialet kan användas som inspiration i samtal och i det förebyggande arbetet.
Där finns bland annat diskussionsfrågor och samtalsbilder, affischer och broschyrer samt filmer om skärmanvändning och balans. Materialet är uppdelat för olika åldersgrupper, bland annat 6–12 år och 13–18 år, och vissa delar finns även på andra språk.
Folkhälsomyndigheten har också samlat sina rekommendationer och råd på sidan Skärmanvändning och hälsa, där det även går att läsa mer om forskningen bakom rekommendationerna.
Den nya 13-årsrekommendationen behöver alltså inte bli ytterligare en uppgift för skolan. Men den kan vara en aktuell anledning att stanna upp kring en fråga som redan är en del av många elevers vardag:
Hur märks elevernas digitala liv hos oss – även när telefonerna inte är framme?
Läs mer
Folkhälsomyndigheten: Rekommendation om när barn tidigast bör få en egen smart telefon
Folkhälsomyndigheten: Skärmvägledning för vård och skola
Skolverket: Elevers digitala liv – i och utanför skolan
Artikeln är framtagen av vår redaktion med hjälp av AI
Så använder vi AI i vårt innehållsarbete
Vårt mål är att sprida kunskap om skola, elevhälsa och barns psykiska hälsa på ett tillgängligt, kostnadsfritt och ansvarsfullt sätt. För att klara detta använder vi AI som ett stöd i vårt redaktionella arbete. Vi använder AI för att:
- bevaka forskning, rapporter och myndighetsinformation
- sammanfatta omfattande och komplexa texter
- ta fram textutkast som sedan bearbetas redaktionellt
Allt innehåll bygger på öppna och trovärdiga källor, såsom forskning.se, Skolverket, Socialstyrelsen, SPSM och olika lärosäten. Vi länkar alltid till grundkällorna så att läsaren själv kan ta del av originalmaterialet.
AI ersätter inte forskning, experter eller journalistik. Vi gör inga egna granskningar, medicinska bedömningar eller vetenskapliga slutsatser. Vår roll är att sammanfatta, kontextualisera och göra befintlig kunskap mer tillgänglig för yrkesverksamma i skolan och för vårdnadshavare.
Genom att använda AI kan vi hålla allt innehåll gratis och nå fler – ett alternativ som annars ofta saknas för den här målgruppen.
