Den 6 februari uppmärksammas Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Det är en dag som påminner oss om att flickor världen över fortfarande riskerar att utsättas för en av de mest allvarliga kränkningarna av barns och kvinnors rättigheter. Kvinnlig könsstympning är en form av hedersrelaterat våld och innebär livslånga fysiska och psykiska konsekvenser.
Issis Melin är expert på Elevhäsan och beteendevetare med över 20 års erfarenhet inom skola och socialt arbete, med specialisering på barn, unga och vuxna som lever under hedersnormer. Hon har bland annat arbetat som skolkurator, samordnare inom socialtjänsten och sakkunnig inom hedersrelaterat våld och förtryck (HRV). I detta inlägg delar hon med sig av viktig kunskap och viktiga tankar.
I Sverige är könsstympning förbjuden, och misstanke om både risk och genomförd könsstympning ska alltid anmälas till socialtjänsten. Ändå vet vi att ämnet kan upplevas både svårt och känsligt att prata om – särskilt i skolmiljö. Här har elevhälsan en central roll. Skolan är en av de få miljöer där barn vistas dagligen, vilket gör elevhälsan unik i sin möjlighet att tidigt upptäcka och förebygga risker.
Elevhälsans särskilda möjligheter – extra viktiga att lyfta den 6 februari
Det mest betydelsefulla förebyggande arbetet börjar med vuxna som vågar ställa frågor. Kvinnlig könsstympning är ett tabubelagt ämne, men elever som befinner sig i riskzon behöver möta trygga vuxna som vågar se, fråga och agera. Flickors trygghet börjar med att vi inte blundar.
Den 6 februari är ett utmärkt tillfälle för skolor att damma av rutiner, stärka kunskap och prata om hur hela personalgruppen kan bidra till att skydda elever.
Fyra centrala delar i elevhälsans förebyggande arbete
1. Regelbunden kompetensutveckling
Elevhälsans personal behöver uppdaterad kunskap om:
- i vilka länder och grupper könsstympning har hög prevalens,
- vilka normer och förväntningar som kan påverka flickan,
- vilka fysiska och psykiska symptom som kan vara tecken på utsatthet,
- vad anmälningsplikten innebär och hur den ska följas.
En välutbildad personalgrupp är en trygg personalgrupp.
2. Tydliga budskap till elever och vårdnadshavare
Vid hälsosamtal eller informationsmöten kan elevhälsan lyfta:
- att könsstympning är olagligt i Sverige,
- att det innebär stora medicinska och psykiska risker,
- att barn har rätt till kroppslig integritet och skydd mot våld.
Detta ska alltid göras respektfullt och icke-dömande men tydligt.
3. Samarbete med lärare och fritidspersonal
Lärare och fritidspersonal är ofta de som först märker förändringar hos elever. Elevhälsan kan stärka deras förmåga att upptäcka risker genom att:
- delta i arbetslagsträffar,
- informera om varningssignaler,
- skapa tydliga, lättillgängliga rutiner för hur personal ska göra vid oro.
När hela skolan samarbetar ökar chansen att hjälpa ett barn i tid.
4. Våga ställa frågan, särskilt under hälsosamtalen
Hälsosamtal är en av elevhälsans mest kraftfulla förebyggande verktyg. Där finns möjlighet att:
- samtala om resor och familjesammanhang,
- fånga upp oro inför planerade besök utomlands,
- uppmärksamma fysiska och psykiska symptom.
Den 6 februari kan fungera som en startpunkt för att:
- repetera vilka signaler personalen behöver vara uppmärksam på,
- säkerställa att alla känner igen riskindikationer,
- stärka modet att fråga när något inte känns rätt.
En kunskapsdag som kan göra skillnad
Genom att använda den 6 februari som en årlig kunskapsdag kan skolor bidra till att fler flickor får behålla sin trygghet, sin hälsa och sin okränkbara rätt till sin egen kropp. Elevhälsan har en nyckelroll, genom varje samtal, varje iakttagelse och varje fråga.
Läs mer på:
https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/vald-och-brott/konsstympning
