I våras lanserades ett nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering av barn och ungdom, som syftar till att förbättra livskvaliteten för cancerdrabbade barn och unga. Malin Lönnerblad, utbildad lärare och specialpedagog, är lektor vid Specialpedagogiska Institutionen på Stockholms universitet och forskar om barn med cancer inom utbildningssystemet. Det här är hennes råd till dig som arbetar inom förskola, skola och elevhälsa.
De flesta överlever en cancersjukdom idag, men de sena komplikationerna kan bli svåra – dels under behandling men även senare i livet. Komplikationerna kan yttra sig på olika sätt, men det är inte alltid lätt att upptäcka dem. Och det är inte alla skolor som tar till sig den kunskap som faktiskt finns. En rapport från Barncancerfonden 2022 visar att hälften av föräldrarna till barn med cancer anser att skolan inte anpassar undervisningen under barnets behandling, och endast en av fem anser att skolan tillgodoser barnets behov av psykosocialt stöd efter behandlingen.
Malin Lönnerblad som forskat på området om hur det går i skolan och med senare sysselsättning för barn som behandlats för cancer har även varit inlånad som expert till den grupp som arbetat fram vårdprogrammet. På frågan om vårdprogrammet kommer göra skillnad svarar Malin att det är väldigt viktigt att det nu sprids i förskolor och skolor.
- Det är bra att vårdprogrammet inte bara tar upp den medicinska kunskapen utan också den pedagogiska kunskapen som krävs och att man betonar samarbetet mellan hem, skola och vård.
Gyllene triangeln
Ett nära samarbete mellan föräldrar, sjukhusskola och konsultsjuksköterska samt skola är helt avgörande. Malin beskriver detta som den “gyllene triangeln” för att ge eleven det bästa stödet.
- Det är viktigt att konsultsjuksköterskan, som arbetar på barncancerenheten, och gärna också läraren på sjukhusskolan, har en kontinuerlig kontakt med familjen och informerar både lärare och klasskamrater om cancerdiagnosen. Det här samarbetet är en gyllene triangel och är avgörande för att skolan ska kunna anpassa undervisningen efter barnets behov. Resurserna finns oftast i skolan. Allt handlar om kunskap och hur man bäst använder den, säger Malin Lönnerblad.
På vardaglig basis, vad är det man ska vara uppmärksam på om man har elever som har eller har haft cancer?
- Det finns vissa tecken man ska vara observant på när det gäller barn som drabbats av cancer. De två stora sakerna som jag tänker på är hjärntrötthet och annan trötthet. Det är det som skiljer sig från de flesta andra elever, och att den här tröttheten kan komma plötsligt.
Hjärntrötthet kan yttra sig på olika sätt och det är inte alltid uppenbart att en elev lider av hjärntrötthet.
- Ibland kämpar en elev väldigt hårt med sin hjärntrötthet och det kanske inte alltid är så lätt att upptäcka dessa elever. De som har det jobbigast upptäcker man ganska lätt, men de som försöker kämpa emot kan vara svårare att se. Och man kanske inte är riktigt medveten om att det är just cancerbehandlingen svårigheterna beror på. Men att en elev har svårigheter att ta till sig långa texter, har svårt att klara långa prov som håller på i flera timmar eller visar andra koncentrationssvårigheter kan vara exempel på tecken.
Det största behovet i skolorna är kunskap och inte i första hand extra resurser. Det är viktigt att skolpersonalen vet hur de ska arbeta med barn som har behandlats för cancer. Med rätt kunskap kan befintlig personal göra stor skillnad. Här är några huvudområden:
- Kunskap är nyckeln: Det viktigaste är att skolpersonal har rätt kunskap för att stödja elever som har drabbats av cancer. Resurserna finns ofta redan i skolan, men det krävs kunskap om hur man bäst använder dem.
- Hjärntrötthet och frånvaro: Två stora utmaningar för elever som har behandlats för cancer kan vara hjärntrötthet och hög frånvaro. Hjärntrötthet kan göra det svårt för elever att koncentrera sig och orka med långa uppgifter.
- Anpassningar i skolan: Skolan behöver anpassa undervisningen för att möta dessa elevers behov. Det kan till exempel innebära att dela upp långa uppgifter i kortare pass och att vara flexibel med närvaro och frånvaro.
- Kontinuerlig kartläggning: Det är viktigt att skolan kontinuerligt kartlägger elevens kunskaper och behov, både under och efter cancerbehandlingen, för att kunna göra långsiktiga planer.
Stödmaterial
Det nationella vårdprogrammet är ett stöd som förskolor och skolor kan använda sig av. Malin Lönnerblad påpekar också att det finns flera källor att gå till för att få stöd. Här hittar du några av dem:
Webbutbildning på Regionala cancercentrums webb.
Ökad förståelse för sena komplikationer efter barncancer
Vårdprogrammet och frågor för bedömning
I det nationella vårdprogrammet finns ett särskilt kapitel som fokuserar på förskola och skola. Där finns också en rad frågor att ställa för att bedöma ett barns funktion i förskola och skola.
Vårdprogrammet och förslag på frågor
Stöd till skolor
Barncancerfonden har tagit fram stöd till skolor.
Barncancerfondens förslag till ökad samverkan mellan vård och skola
Stöd till vård och skola
Ung cancer har en webbsida med stöd till vård och skolor
Information för vårdpersonal och skolor
Forskning
Abstract till Malin Lönnerblads doktorsavhandling
(Foto: Rickard Kilström)
Artikeln är i betalt samarbete med SKR
