Fråga
Jag arbetar som lärare i mellanstadiet och när jag lyfter barnkonventionen, till exempel att barn har rätt att bli lyssnade på, rätt att gå i skolan och rätt att bestämma över sina egna liv, hör jag ibland tankar och åsikter från eleverna som får mig att misstänka att några av dem kan leva med hedersförtryck. Hur kan jag upptäcka tecken på hedersrelaterad problematik hos mina elever?
Undrar O
Svar:
Hej O,
Tack för din fråga! Du är en oerhört viktig vuxen i dina elevers liv, och det är betydelsefullt att du uppmärksammar sådant som kan handla om hedersrelaterat förtryck. Som lärare i mellanstadiet kan du ibland vara den första som ser tecken på att något inte står rätt till, eftersom barn ofta visar förändringar i beteende innan de själva kan sätta ord på sin situation.
Det finns flera saker du kan vara uppmärksam på. Ett vanligt tecken är begränsningar i elevens sociala liv, till exempel att barnet inte får följa med på aktiviteter, sova över hos vänner eller delta i fritidsaktiviteter – trots att eleven själv uttrycker vilja. Du kan också se kontroll från hemmet, till exempel att eleven ofta blir hämtad direkt efter skolan, måste ringa eller rapportera hem, eller visar stress om hen inte får tag på en familjemedlem.
Ett annat tecken kan vara rädsla för att bryta mot regler hemma. Det kan handla om klädval, umgänge eller beteende i skolan. Eleven kan verka ovanligt vaksam, orolig över sitt rykte eller beskriva att ”man inte får skämma ut familjen”. I vissa fall syns en stark oro inför helger eller lov, eftersom barnet då förväntar sig mer kontroll eller strängare regler hemma.
Var också uppmärksam på ojämlik behandling mellan syskon, särskilt mellan flickor och pojkar, eller på kommentarer som tyder på att familjens heder är knuten till barnets beteende. När elever uttrycker att de inte själva får bestämma över vänner, fritid eller framtida relationer kan det vara en signal om hedersrelaterade normer.
Det är viktigt att komma ihåg att ett enskilt tecken inte alltid betyder hedersförtryck. Men flera sammantagna signaler kan ge anledning till fortsatt observation eller samtal. Om du känner oro är det alltid bättre att lyfta det med skolans elevhälsoteam eller rådgöra med socialtjänsten för att få stöd i hur du ska gå vidare.
Du gör helt rätt som reagerar när något inte känns bra. Att du vågar se, fråga och agera kan göra stor skillnad för ett barn.
