Fråga:
Hej Pia,
Jag har en elev som fått en IF diagnos i lågstadiet. Vårdnadshavarna vill att eleven ska gå kvar i grundskolan och vill inte att vi ändrar kunskapsmålen till anpassade skolans mål. Vi ser i mellanstadiet hur många svårigheter eleven har men vh har inte samma oro utan vill att hen fortsätter mot grundskolans mål. Hur gör vi för att vh ska förstå oss och vår oro? Hur kan vi tydliggöra vårt arbete för att få dem att förstå?
Frågande skolpersonal
Svar:
Hej,
Ni ser alltså att eleven kommer att ha svårt att nå grundskolans betygskriterier, medan vårdnadshavarna inte känner samma oro, utan kanske hoppas att deras barn ska lyckas med grundskolans utbildning trots allt. Det är ett inte helt ovanligt dilemma, vilket gör att dialogen ni för med hemmet är både viktig och känslig.
Huvudregeln är att vårdnadshavare måste samtycka innan ett mottagande i anpassad grundskola görs och byte av läroplan kan ske. Samtidigt ska beslut och arbetssätt enligt Barnkonventionen alltid bygga på barnets bästa och barnets rätt att komma till tals, så att ni lyfter fram det perspektivet samtidigt som ni respekterar vårdnadshavarnas önskan är centralt i alla de samtal ni för med hemmet.
Jag utgår ifrån att ni tillräckligt tydligt har visat vårdnadshavarna elevens nuläge i relation till målen, vilket stöd ni redan har givit och ger, och förklarat det glapp som fortfarande finns mellan nuläget och elevens möjligheter till måluppfyllelse av grundskolans kriterier för bedömning framöver. Från åk 6 kan undantagsbestämmelsen (”pys”) användas vid betygssättning för enstaka delar av betygskriterier som funktionsnedsättningen direkt hindrar – men den varken sänker målen eller får styra undervisningen, så elevens måluppfyllelse är i praktiken marginellt behjälpt av den.
Vet du vad vårdnadshavarnas oro mer specifikt handlar om? Har de accepterat sitt barns IF-diagnos, eller ifrågasätter de riktigheten i den? Är de medvetna om vad anpassad grundskola innebär – alltså inte bara här och nu utan också vilka vägar som finns efter avslutad anpassad grundskola? Oroar de sig möjligen för vad som väntar bortom den anpassade grundskolan, utan att ställa det i relation till riskerna att deras barn lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet? Är det av sociala skäl de vill att deras barn ska gå kvar i nuvarande verksamhet, och har ni i så fall diskuterat möjligheterna till en integrerad, anpassad utbildning inom grundskolans organisation?
Oberoende av vilka orosmoln som rör sig i deras tankar kan ni bara i rimlig mån fortsätta informera om möjligheterna och resonera om de olika alternativen med elevens bästa i åtanke. Ibland kan en familj behöva lite mer tid än vad som känns önskvärt för att landa i ett så viktigt beslut som det här ändå är, och om de under den processen har möjlighet att bolla sina tankar med skolan utan att känna sig forcerade att fatta ett förhastat beslut så är det betryggande.
Slutligen och sammanfattningsvis så är eleven i full rätt att hos er fortsatt få ledning och stimulans, extra anpassningar och vid behov särskilt stöd – utrett skyndsamt och dokumenterat i ett åtgärdsprogram – tills den dag ett eventuellt mottagande i anpassad grundskola är klart. Om det råder inga tvivel att ni är medvetna.
Jag önskar er ömsesidigt respektfulla och inlyssnande samtal, där elevens bästa står i centrum, oavsett var ni till slut landar.
/Pia
