Fråga:
Hej!
Vi har ett antal elever på vår skola som befinner sig i en sårbar situation när det gäller intryck och behov av återhämtning. Flera av dessa elever når målen i skolan, men har svårigheter att ta sig till skolan efter helger och lov, ofta kopplat till ångestproblematik. Andra har svårt att orka med eftermiddagslektionerna efter lunch.
Vi har prövat att anpassa schemat för dessa elever genom att korta skoldagarna, vilket har lett till förbättrad hälsa. Dessa anpassningar har dokumenterats i åtgärdsprogram med anpassad studiegång, efter kartläggning och bedömning av elevens individuella behov.
I elevhälsan har nu en diskussion uppstått kring huruvida detta är rätt väg att gå. En anpassad studiegång innebär ju att timplanen inte följs, och vi behöver då säkerställa hur vi tillgodoser det eleven missar.
Vi funderar därför på om det finns alternativa sätt att organisera stödet – exempelvis genom en handlingsplan med ett tillfälligt anpassat schema under en begränsad period, med målsättningen att successivt återgå till full närvaro. Eller kan man tillmötesgå behovet på annat sätt?
Vänlig hälsning
/C
Svar:
Hej C,
Tack för en angelägen fråga! Att möta elevers behov av återhämtning, särskilt när det finns tecken på ångest eller annan sårbarhet, ligger helt i linje med skolans kompensatoriska uppdrag och syftet med elevhälsans arbete. Samtidigt är det viktigt att (precis som ni gör) komma ihåg att anpassad studiegång ska användas restriktivt som insats, eftersom det är en ingripande stödform som påverkar elevens rätt till utbildning. Ni är väl medvetna om det, hör jag, och därför inte helt tillfreds med att så pass många elever på skolan ändå har just anpassad studiegång p g a att de periodvis inte klarar att fullfölja hela skoldagar.
Jag tänker såhär:
Tillfälliga anpassningar av en elevs schema är faktiskt helt okej att göra (utan anpassad studiegång) så länge de är dokumenterade, befogade utifrån elevens utredda behov och inte leder till att delar av undervisningen permanent uteblir för eleven. I de allmänna råden ”arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram” klargör Skolverket att en elev som under en tid inte deltar i all undervisning i alla ämnen inte nödvändigtvis anses ha anpassad studiegång. Samma sak uttryckt annorlunda:
Så länge ni erbjuder eleven undervisning i alla ämnen, även om det tillfälligt sker i mindre omfattning eller på annat sätt än ordinarie, är åtgärden en anpassning av schema inom ramen för särskilt stöd.
Det här innebär att ni kan tänka ungefär såhär:
- Hur kan vi schemaanpassa skolveckan för elev X på ett sätt som möter dennes behov utan att något ämne faller bort helt?
- Kan eleven uppfylla betygskriterierna i ämne Y och Z utan att delta på alla lektioner? (Här finns utrymme för ffa senarelagd starttid eller tidigare hemgång, men även för återhämtning under skoldagen beroende på hur ämnena ligger, så utred noga vad som är av störst värde i varje enskilt fall.)
- Kan eleven undervisas enskilt eller i liten grupp i något ämne, under ordinarie lektionstid eller vid annan tidpunkt?
- Kan eleven studera något ämne hemma? (Eleven får inte stå utanför undervisningen, utan behöver i så fall få planering, material och möjlighet till dialog med sin lärare under den begränsade tid som anpassningen gäller.)
- Kan eleven få uppskjuten undervisning i något ämne? (Viktigt att ha en tydlig plan för hur och när undervisningen i aktuellt ämne i så fall ges för att anpassningen inte ska övergå i anpassad studiegång.)
För att schemaanpassningarna ska träffa rätt behöver ni veta vad i miljön eller upplägget det är som genererar ångest eller utmattning, så jag skulle vilja uppmana er att verkligen säkerställa att ni har tillräckliga underlag kring vad som orsakar ångesten och sekundärt frånvaron i varje enskilt fall.
Vad gäller timplanen så är den inte avsedd att gälla på individnivå, utan på skolan som helhet. Ni kan alltså mycket väl anpassa ett elevschema tillfälligt enligt t ex ovanstående exempel utan att det bryter mot timplanen.
Bonustankar: Utöver anpassningar som rör schemat gör parallella elevhälsoinsatser stor skillnad för elever med tendenser till ångest. En trygg person som möter upp elever på överenskommen plats vid skolstart kan t ex vara värt att pröva, särskilt för elever som börjar senare än övriga elever och därför ofta kan uppleva tröskeln in som extra hög. En vuxen som på motsvarande sätt kan vara (eller i sin vrå erbjuda) en lugn hamn när allt känns jobbigt är också guld värd. Bara vetskapen om var en sådan människa och/eller plats finns gör tillvaron lite lättare när det känns som om allt när som helst kan falla – för våra unga likväl som för oss själva. Även om sådana lösningar inte alltid är lätta att ordna på en skola där var och en förmodligen redan har fullt upp så är alla tankar lyckligtvis fortfarande helt gratis att tänka, och de i sig är helt nödvändiga för nya idéspår; vi kan inte en enda dag till låta det vi alltid har gjort hindra oss från att göra nånting helt annat i morgon, utan att veta varför.
Med önskan om ett riktigt fint terminsslut och småningom en skön sommarledighet!
/Pia
