Fråga:
Hej
Hur kan jag veta om en elev som har en generell språkstörning och autism och som har en mkt långsam kunskapsutveckling i skolan inte också har en intellektuell funktionsnedsättning? I princip de flesta av svårigheterna skulle kunna förklaras utifrån den språkliga sårbarheten. Väl?
Eleven ifråga har en åldersadekvat avkodningsförmåga, men förstår inte läsinnehållet. (Framgår av bedömningsstödet för gällande årskurs.)
Eleven har också visat att hen kan begreppen före, efter, ordningstal, multiplikationstabellen(< produkten 100), klarar mönster +-1,, +-2, +-10, men klarar inte begreppen; hälften, dubbelt, udda, jämna tal.
Och hur ska jag som pedagog ta reda på vilket som är vilket om jag inte ska anlita en psykolog?
MVH/F
Svar:
Hej F,
Precis som du själv är inne på så är det ofta svårt att veta med säkerhet vad som är vad när flera olika funktionsnedsättningar samverkar och gränserna mellan dem är otydliga. Eftersom du i första hand vill ha vägledning som inte bygger på att en psykologutredning görs ska jag försöka ge dig det så gott jag kan.
Du har helt rätt i att både en generell språkstörning och autism påverkar lärandet mycket, särskilt när det handlar om att tolka och generalisera information. Elever med bägge diagnoserna verkar ofta ha svårt med abstrakt tänkande, problemlösning och språkförståelse, vilket kan ge intrycket av en generell kognitiv nedsättning, även om det inte nödvändigtvis är så.
Det är också sant, som du indirekt skriver, att mycket av det som blir svårt i skolan kan bero på språklig sårbarhet i kombination med otillräckliga anpassningar i lärmiljön. Om språkstörningen är grav påverkar den eleven under hela skoldagen, alltså även i det sociala samspelet – även om jag inte vet om det är fallet för eleven du funderar över.
Att en elev har låg förståelse för läsinnehåll och vissa matematiska begrepp kan vara tecken på en intellektuell funktionsnedsättning (IF), men visst kan det också vara symptom på en språkstörning, eller bero på kombinationen av språkstörning och autism. Om kunskapsutvecklingen är mycket långsam i flera ämnen trots att eleven har fått en för denne tillgänglig undervisning under längre tid kan det peka mot en låg teoretisk begåvning (eller IF), men utan det och utan en tvärprofessionell bedömning går det inte att veta, och vi ska vara försiktiga med att dra slutsatser på lösa grunder.
Vad kan du göra utan psykologutredning?
Du har redan gjort mycket klokt genom att dokumentera konkret vad eleven kan och inte kan, vilket är en jätteviktig del av underlaget. Som nästa steg kan du:
- Observera förmågor i vardagen: Kan eleven planera och genomföra sina aktiviteter på en för åldern förväntad nivå? Kan h*n be om hjälp på ett adekvat sätt? Kommer h*n ihåg saker som återkommer…?
- Fortsätt dokumentera lärandet över tid: Ser du progression, eller är kunskapsutvecklingen mycket långsam eller begränsad trots anpassningar och stöd som möter kända behov?
- Träna begreppsförståelse i flera sammanhang: Undersök fortlöpande om eleven förstår t ex ”hälften” och ”dubbelt” endast i viss kontext, eller om begreppen går att förstå även i andra sammanhang.
- Samverka med dina kollegor: Elevhälsans olika professioner kan bidra med hjälpsamma tankar ur flera olika perspektiv. Eventuellt har ni också tillgång till en specialpedagog eller psykolog som kan kartlägga t ex adaptiv eller språklig förmåga om ni bedömer det som relevant för att identifiera vilka stödinsatser eleven gynnas mest av, utan att det behöver innebära en hel psykologutredning.
När är det rimligt att lyfta frågan om psykologutredning?
Om elevens lärande över tid fortsätter vara mycket långsamt i flera ämnen och eleven visar svårigheter med abstrakt och praktiskt tänkande även i vardagen är det rimligt att kontakta elevhälsan för att diskutera behovet av en utredning för att få fler svar. (Landar ni i ett beslut om att initiera utredning så inkluderar ni självklart elevens vårdnadshavare i dialogen också.)
Att du är nyfiken och undersökande snarare än ivrig att snabbt sätta en etikett på elevens funktionsprofil är rätt väg att gå så länge eleven själv trivs i skolan och så länge arbetet för att hitta rätt anpassningar och stödinsatser aktivt pågår. Det viktiga för er är ju att förstå vilka behov eleven har av stöd i sin lärmiljö oavsett om det är som en konsekvens av språkstörning, autism, IF eller en kombination. Det är också ett gemensamt ansvar mellan pedagog, specialpedagog och elevhälsa att ta reda på det, så kom ihåg att du inte står ensam.
Jag hoppas att det här svaret kan ge lite vägledning, men fortsätt gärna tänka tillsammans med andra än dig själv ändå, för det är ofta nödvändigt för att göra så rätt som möjligt.
/Pia
