Fråga
Hej,
Jag arbetar som socialpedagog på högstadiet och har nyligen läst om Ekots kartläggning, som visar att fler än 850 elever i Sverige fortfarande inte hade återvänt till sina skolor en månad efter terminsstarten efter sommarlovet.
Det fick mig att fundera över en situation på vår egen skola. En elev har inte återvänt efter lovet och vi får inte riktigt klarhet i var eleven befinner sig eller varför hen är frånvarande. Det finns sedan tidigare en viss oro kring elevens situation, men vi vet inte om det finns någon hedersproblematik.
När bör vi gå från att betrakta situationen som problematisk skolfrånvaro till att också se den som en möjlig skyddsfråga? Hur bör skolan och elevhälsan agera om det uppstår misstanke om att barnet kan ha förts utomlands eller hålls kvar där? Vad behöver vi särskilt vara uppmärksamma på om det samtidigt finns tecken som skulle kunna tyda på hedersproblematik? Finns det rekommenderade rutiner för hur skolan och elevhälsan bör agera och samverka med socialtjänsten och andra berörda myndigheter?
MVH ”Undrande”
Svar:
Hej,
Tack för en viktig och aktuell fråga.
Skolfrånvaro och oro för att ett barn far illa behöver inte vara två separata frågor. Skolan ska uppmärksamma och utreda upprepad eller längre frånvaro. Samtidigt har skolans personal skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Det krävs inte bevis för en orosanmälan, utan det räcker med oro eller misstanke.
Det finns därför inget visst antal frånvarodagar som måste passera innan situationen också kan bli en skyddsfråga. Skolan behöver inte enbart fråga ”Varför är eleven frånvarande?”, utan också ”Kan frånvaron vara ett tecken på att eleven behöver skydd?”
Om en elev inte återvänder efter ett lov och det uppstår misstanke om att barnet kan ha förts utomlands eller hålls kvar där behöver oron tas på allvar. Finns det dessutom tidigare eller aktuella signaler om hedersrelaterat våld och förtryck behöver frånvaron ses tillsammans med den samlade informationen om elevens situation.
Skolverket betonar att skolor behöver ha tydliga och välförankrade rutiner för att agera vid oro för hedersrelaterat våld och förtryck och att samverkan med exempelvis socialtjänst och polis behöver vara etablerad.(skolverket.se)
Det finns också en särskild Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet som behandlar situationer där barn och vuxna riskerar att bli eller redan har blivit bortförda utomlands. Vägledningen riktar sig bland annat till skola, socialtjänst och polis och innehåller även stöd för att ta fram lokala rutiner kring hedersrelaterade bortföranden.
Skolan behöver alltså kunna arbeta i två parallella spår: närvaro och skydd. Frånvaron ska följas upp inom ramen för skolans ansvar, men om det samtidigt finns oro för att barnet far illa ska man inte invänta att frånvaroutredningen är färdig innan en orosanmälan görs.
Skolans uppgift är inte att bevisa vad som har hänt, utan att uppmärksamma signaler, agera på oro och bidra till att barnet får rätt stöd och skydd.
Läs mer: Myndighetsgemensam vägledning vid hedersrelaterad brottslighet.
MVH Issis
