Fråga
Hej Staffan,
Min fråga gäller huruvida jag som skolpsykolog kan/får lov att observera i förskolan, både på individnivå och gruppnivå, för att sedan kunna ge handledning till pedagoger (alltid med fokus såklart på vad pedagogerna kan utveckla, ej ”vård” för barnet).
Vad finns för lag/regler gällande detta? Finns det något som utgör hinder för en skolpsykolog att observera i förskolan? Kan man observera på individnivå om man tar in samtycke från vårdnadshavare? Kan man observera i grupp, både med och utan samtycke från vårdnadshavare?
MVH ”Frågeställare”
Svar:
Hej Frågeställaren,
Staffan fick denna kluriga fråga och har tagit hjälp av Siri Tööj leg. psykolog, styrelseledamot i Psykologer i förskola och skola (Psifos). Så här svarar Siri.
Den här frågan uppfattar jag att alla vi som arbetar som psykologer i förskola ställs inför och jag vet att vi resonerar något olika kring den. Jag fokuserar därför på att ge stöd till den reflektion som jag tänker behöver göras innan vi bestämmer oss för eller emot en observation, snarare än att säga exakt hur du ska göra. Därför berör jag mer än det du frågar efter och eventuellt saker som du redan tänkt på.
Jag vet inte hur det är i din kommun, men inte alltför sällan kommer frågan om observation från förskolan, en pedagog eller en rektor önskar att psykologen ska komma och titta. Här behöver psykologen själv fundera på om observation verkligen är den bästa metoden för att svara på verksamhetens fråga.
Är det en etiskt försvarbar metod? Hur påverkar psykologen barngruppen och pedagogerna vid ett besök? Vilken typ av uttalande kan man göra på basis av det man har bevittnat? Finns det en mottagare av det som psykologen vill återkoppla efter besöket i barngruppen?
Gällande lagar behöver psykologen fundera över om insatsen som genomförs är att betrakta som hälso- och sjukvård eller inte. Att observera ett eller flera barn och använda den informationen som underlag i handledning till pedagogisk personal bör nog i de flesta fall ses som hälso-och sjukvård, och är därför en journalpliktig insats. Det är svårt att argumentera för att en sådan observation skulle skilja sig nämnvärt från en observation som görs som del i en psykologisk bedömning.
I det här fallet behöver också vårdnadshavares samtycke inhämtas. Innan en sådan observation sker bör man ställa sig frågan om det är barnets behov som styr att observationen genomförs eller om det är pedagogens behov. Om det är pedagogens behov som styr bör inte vård (en observation) ges till barnet. I många kommuner arbetar psykologer i förskola inte alls med hälso- och sjukvårdsinsatser och då kan inte journalpliktiga observationer genomföras.
Om en psykolog istället besöker förskolan för att titta på hur den pedagogiska verksamheten fungerar, pedagogens roll och hur lärmiljön ter sig, då räknas det inte som hälso- och sjukvård, då krävs ingen journal och inte heller vårdnadshavares samtycke. För tydlighetens skull kan man kalla detta för ett verksamhetsbesök, och förhoppningsvis undviker man då vissa missförstånd som annars kan uppstå om personalen har förväntningar på att man ska uttala sig om enskilda barn.
Om man väljer att genomföra ett verksamhetsbesök är det viktigt att noga tänka igenom så att syftet har med pedagogen och verksamheten att göra, att man har en plan för återkopplingen och att den sker utifrån syftet. Det är också bra att på förhand ha bestämt att rektor tar emot information om psykologen bevittnar något under sitt besök som väcker oro och att rektor kan agera på det i så fall.
Jag hoppas att detta kan hjälpa dig vidare i dina resonemang kring psykologens roll och våra insatser i förskolan.
Med vänlig hälsning Siri Tööj leg. psykolog, styrelseledamot i Psykologer i förskola och skola (Psifos)

