Fråga:
Hej Pia,
Vad jag beundrar din sakkunnighet, strålande!!
Nu min fråga, borde inte förskolorna på varje barn initiera en pedagogikutredning med ett åtgärdsprogram (ÅP) som sedan kan följa med barnet vidare till grundskolan som i sin tur anpassar pedagogiken efter barnets individuella behov?
Varför inte?
Med vänlig hälsning,
R
Svar:
Hej R!
Först och främst så finns det vissa skillnader mellan förskolan och grundskolan när det gäller dokumentation generellt, men också i hur just stödinsatser dokumenteras. Framför allt är dokumentationen på individuell nivå inte lika målstyrd inom förskolan som den är för skolpliktiga barn, vilket egentligen är en naturlig spegling av att förskolans verksamhet inte heller är det. Även om förskolan dokumenterar varje barns utveckling så ska den dokumentationen inte användas för att kategorisera eller jämföra individer, utan enbart ses som ett underlag för att planera verksamheten inom förskolan.
Om ett förskolebarn är i behov av särskilt stöd för att utvecklas och lära så ansvarar förskolans rektor för att barnet får det. Så långt är det ganska lika. Exakt hur stödet sedan dokumenteras och följs upp är ett lokalt beslut, även om det är viktigt att dokumentation av stödinsatser finns. Dels ska effekten av insatserna kunna följas och vid behov revideras under tiden barnet går kvar på förskolan, men vid behov ska informationen också – med vårdnadshavarnas samtycke – kunna förmedlas till mottagande skola för att man där utan fördröjning ska kunna planera för lämpliga, fortsatta stödinsatser. Syftet är att ge varje barn, oavsett funktionsförmåga, de bästa tänkbara förutsättningarna för fortsatt lärande och utveckling.
Jag uppfattar essensen din fråga som att du undrar om det finns skäl att se över kontinuiteten i det stöd vi ger barn och elever, och det i sig tror jag säkert att det delvis gör, trots att den process jag beskrev ovan i den bästa av världar fungerar väl. Glapp i system går nog alltid att hitta när vi synar våra sömmar, och just vad gäller övergångar finns en hel del att önska, även om många huvudmän har tagit fram egna, tydliga riktlinjer för hur de ska gå till.
Det vi däremot behöver tänka in när det gäller just stödbehov är att de ofta står i direkt relation till kontext, och att ett barn som är i behov av en viss typ av stöd i förskolan därför inte kan antas vara i behov av samma stöd i en ny lärmiljö. En utredning om behov av särskilt stöd behöver alltså göras i aktuell miljö för att vara så hjälpsam som den är tänkt att vara, eftersom det är en elevs behov av stöd i den kontext och i relation till de förväntningar som finns där denne befinner sig som blir det angelägna att ta hand om.
Det finns mycket mer att säga om det här, eller snarare att resonera runt, men jag hoppas att du känner att du har fått ett begripligt svar på din fråga, och att du tveklöst återkommer vid eventuella oklarheter.
/Pia
