Fråga
Hej,
Jag är lärare på lågstadiet och mentor i en årskurs 2, klassen är ny för mig sedan det här läsåret. I min klass finns en elev jag oroar mig för och som jag vet inte riktigt hur jag ska möta. Eleven brukar för det mesta vara glad i skolan, hon har kompisar och klarar målen i skolan. Hon är lite tystlåten, räcker inte så ofta upp handen men jag hör henne prata mer med sina kompisar. För några månader sen var hennes familj med om en bilolycka, alla klarade sig men elevens mamma har till och från vårdats på sjukhus.
Sedan några veckor tillbaka upplever jag att eleven i högre grad drar sig undan och har ofta sett lite ledsen ut. Jag har försökt fråga hur eleven mår vid ett par tillfällen men hon har svarat att allt är bra. Jag får dock känslan att det är något som inte är som det ska, och jag märker att eleven ibland sitter och kollar ut genom fönstret med blicken långt borta. Jag vill gärna hjälpa eleven men vet inte riktigt hur jag ska göra?
Hälsningar Farah
Svar:
Hej Farah!
Jag hör din omsorg om eleven och att du är mån om eleven. Det är inte ovanligt att känna sig osäker på hur man ska bemöta elever som man misstänker inte mår bra eller har det svårt. Man kan till exempel har funderingar på hur man ”gör rätt”. I skolan har vi en viktig en roll eftersom eleverna spenderar mycket av sin tid hos oss. Vi psykologer brukar prata om vikten av att skolpersonal agerar som ”trygga vuxna” och att man kan göra skillnad med små insatser. Det är faktiskt så att man heller inte kan göra så mycket fel. Det allra viktigaste är att visa att man finns där för barnet, vara lyhörd, ställa frågor lagom mycket, och vara beredd på att lyssna. Då kommer barnet troligen ta stöd om det känner att det behöver det.
Det kan vara hjälpsamt att förmedla till eleven att du vet vad som hänt och att du finns där om hon vill prata eller bara vara nära. Du som vuxen ska försöka vara tillgänglig utan att vara påträngande och det är viktigt att du visar att du är öppen ta emot vad barnet än berättar om, även om det är saker som är svåra och sorgliga. Man kan behöva fråga flera gånger, men det är också viktigt att var lyhörd för om barnet tar initiativ till att berätta. Det kan då var bra att stötta barnet genom att ställa öppna frågor, det vill säga frågor som inte bara kan besvarar med ja eller nej. Man kan till exempel fråga: Hur var det för dig? Vad hände sen? Ofta är det bra att fokusera på det som är konkret och fakta. En del barn som varit med om hemska saker vill prata mycket och andra inte alls, alla sätt är okej. Tidigare trodde man att personer gick igenom olika faser efter en kris och att denna process alltid såg likadan ut, man trodde också att det var bra för alla att prata mycket, men så vet man alltså nu att det inte är, utan att det kan se ut på olika sätt och man kan ha olika behov.
Som trygg vuxen i skolan kan man också göra skillnad genom att förmedla hopp, det kan till exempel handla om att visa att man får göra roliga saker som att leka och skratta med sina kompisar, fast man är ledsen och inte vet hur det ska gå med ens mamma. Skolan kan också symbolisera att allt pågår och är som vanligt. Man går till skolan varje dag, och dagarna ser ungefär likadana ut. Dessa rutiner bidrar till en känsla av sammanhang och kontinuitet som är extra viktigt när tillvaron utanför skolan känns osäker och otrygg.
Jag vill råda dig att fortsätta visa engagemang och omsorg för eleven. Visa att du står kvar och är trygg när eleven är ledsen och var lyhörd även för små initiativ till kontakt. Vissa elever vill berätta och andra inte och båda sätten är okej. Som mentor kan du också hjälpa eleven genom att se till att skolsammanhanget är tryggt och förutsägbart och att eleven får möjlighet att ha en så vanlig skolvardag som möjligt. Behöver du bolla med någon rekommenderar jag dig att kontakta skolans psykolog eller kurator som kan handleda dig kring hur du fortsatt kan arbeta för att stötta eleven.
Lycka till!
Sofie Olofsson, Leg psykolog
Rova & Sjögren psykologi
Vill du läsa mer om barn i kris?:
Almqvist, K., Norlén, A. & Tingberg, B. (2019). Barn, unga och trauma: Att uppmärksamma, förstå och hjälpa. Stockholm: Natur & Kultur
Hellberg, A. (2018) När krisen drabbar förskolan. Lund: Studentlitteratur
Mattelin, E., Grudin, J., & Michanek, J. (2017) När något har hänt. Handbok för att stötta barn som upplevt svåra händelser. Stockholm: Rädda barnen
Du kan också lyssna på vår podd: Pedagogisk psykologi, i avsnittet från 2020-02-25 så intervjuas Anna Norlén på temat Trauma hos barn och unga.
